Varje gång jag har kommit upp på ovanvåningen har jag blivit obönhörligt påmind om denna tunga byk som har skavt mitt sinne likt ett par alldeles för små skor. En energitjuv utan dess like!
Det jag pratar om här är inte någon härlig, syrlig surdeg som ger fina och smakrika bröd. Nej, denna surdeg består i resterna av mitt butikslager.
Alla de grejor som jag en gång handplockade från olika leverantörer. Alla de grejor som jag så omsorgsfullt valt ut och placerat i min butik som jag var så stolt över. Alla de grejor som jag satsade familjens besparingar på för att kunna köpa in.
Resterna av allt detta placerades bara en våning upp här hemma när jag stängde och packade igen. Orken räckte inte till att ta tag i detta. Det har fått stå där och skava och göra ont.
Inte för grejorna skull i sig, utan det var mer hela situationen som gjorde så ont i min själ. Att det blev som det blev. Att det gick som det gjorde.
Men så i dag! Plötsligt i eftermiddags fick jag en ingivelse -
"Nu jävlar ska det bort!"
Jag satte mig vid datorn och lade in alla grejorna på en loppissida på FB. Allt slumpades bort till vrakpriser.
Och oj vad jag har sålt! Och oj vad jag har gått back rejält på varenda pinal!
Det har tutat oavbrutet i datorn och telefonen. Grej efter grej har fått namnlappar efterhand som köparna har hört av sig.
Och för varje sak som har fått sin namnlapp har jag känt att sten efter sten har lämnat mitt hjärta, och att skavsåren sakta men säkert har börjat att dra ihop sig.
 |
| Surdeg |
 |
| Surdeg |
 |
| Surdeg |
 |
| Surdeg |
 |
| Surdeg |
Så vad vill jag ha sagt med detta? Jag vet inte. Kanske att surdegar måste få tid och utrymme att jäsa - men inte fritt och hur länge som helst. Se till att röja dessa, annars förvandlas de lätt till tjuvar som suger i sig all din energi.
Allt gott till er alla!
/Lotta
Men du, jag fattar lite vad du menar. När jag sålde min frisörsalong för 10 år sedan så ville inte den nya ägaren köpa upp mitt varulager. Grejerna stod ett halvår hemma i vårt vardagsrum innan jag sälde av alla prylarna till vrakpriser och gjorde en brakförlust. Nu var ju i och för sig valet mitt eget att jag skulle sälja salongen, eftersom jag ville vidare i livet och ärligt talat var jag rejält trött på jobbet som frisör. men ändå, någonstans i hjärtat skavde det att gå och titta på alla schampoflaskor som stod uppradade på vardagsrumsgolvet så länge!
SvaraRaderaMen så grymt lättande ändå när surdegen är borta!
Kramkram Anna
Vissa saker är man inte redo att ta itu med direkt. Detta har säkert varit en sådan. Ett beslut som behövde mogna fram. Skönt att ha kommit till skott nu i alla fall!
SvaraRaderaKram och trevlig kväll!
Vissa saker måste få mogna fram. Allt är man inte redo för. Sedan kan det gå fort när man väl bestämt sig som för dig.
SvaraRaderakloka ord på slutet. Kram