Tack för mig!

Nyårsafton. Sista dagen på året och många håller just nu på att göra sig i ordning inför kvällens festligheter. Ytterligare ett år har passerat, och ett nytt väntar oss. Som en bok men en massa oskrivna blad som blir precis det du gör det till.

För mig har året som gått varit ett år ägnat åt själslig läkning och återhämtning. Jag känner nu att jag börjar känna igen mig själv, och att jag har börjat hitta den "riktiga" och äkta Lotta. Jag tränar hårt och mycket på att lyssna på den vackra och fantastiska kvinnan som bor där inne i min kropp. Det är inte alltid så lätt, men jag tycker att jag blir bättre på det för varje dag som går.

Livet är föränderligt, och det är precis så det ska vara. Året som kommer innebär en del stora förändringar för mig. På fredag flyttar yngste sonen till lägenhet i Lund, och det kommer att bli väldigt annorlunda att ha ett hem utan söner. Men det blir nog bra, även om det kommer att ta ett tag att vänja sig.

I januari kommer jag återigen att öppna salong, och det betyder att jag kommer att börja utföra behandlingar igen, och det kommer att bli mer arbete med företaget. Från och med imorgon har företaget nytt namn. Gröna Gudinnan är det nya namnet på både företag, butik och salong. Det är min hyllning till Moder Jord, och det är ett namn som jag känner väldigt varmt för. Då är det bara bloggen kvar som har något med Brunnshälsan att göra. Eftersom jag har bestämt mig för att helt avsluta just kapitlet som på något vis är kopplat till det namnet så är dagens inlägg det sista. I alla fall här på just denna platsen.

Så till er alla som brukar titta in här, och som ibland gör mig så glad med era fina kommentarer - ett stort tack! Det har varit så roligt att få skapa så många nya bekantskaper, och jag måste få säga att det jag har fått uppleva av bloggvärlden är att den är vacker, tillåtande, generös och full av kärlek. Jag kommer att fortsätta besöka alla vackra, roliga, underfundiga och läsvärda bloggar - ni vet alla vilka ni är, ingen nämnd och ingen glömd...

Från hela mitt hjärta vill jag önska er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Varmaste kramar!

/Lotta

PS. Det blir en ny blogg... www.grönagudinnan.se

Matkonst

Idag ska jag bjuda er på lite matkonst. 
Som bloggare fotograferar man ofta mat, och familjen är numera väldigt väldresserad och vet att man får INTE påbörja måltiden förrän klartecken har givits och kameran har fått sitt. 
Ibland undrar familjens herrar varför jag inte kan föreviga och visa upp deras uppläggningar? För att alla ska bli nöjda och glada så händer det att även deras kreativa uppläggningar hamnar på bild, men de har sedan inte kommit längre. Men idag mina vänner - idag ska det ske! (Det är ffa mannen som är väldigt kreativ...)

Mannens...

Yngste sonens...

Mannens igen...

Ni ser temat va? Pasta och korv... Men så plötsligt händer det - menyn blir lite wild´n crazy...

Ja, go´vänner - här skulle ni fått se mannens masterpiece - "Mosmannen", men den har blogger antagligen censurerat eller något, för jag laddade upp den, och nu är den puts väck!
Men ni har ändå fått en liten inblick i herrarnas känsla för matkonst :).
Kanske lite annorlunda än de små "konstverk" jag brukar skapa på tallriken. 

Annars så här på årets näst sista dag har vi varit i väl uträttat ärende i det stora varuhuset...

Väl hemma igen satte jag en deg i en farlig vänster och bakade bröd som sedan serverades till hemmagjorda Angus-burgare med allehanda tillbehör medan köket förvandlades till ett tillfälligt hamburgerhak...

Och till sist blev det lite av min matkonst, om än på en väldigt suddig bild :).

Ha det gott!

/Lotta

Sådär efter jul...

Så är juldagarna slut. Fort gick det, och som vanligt blev det en massa ätande, umgänge och vila (varvat med ganska mycket jobb för min del). Juldagen är officiella "kalsongdagen" här hemma, och det var min endaste hellediga dag denna veckan. En dag som tillbringades iförd pyjamas och raggsockor under röda filten i fåtöljen framför tv:n.
Uttrycket "kalsongdag" myntades av sönerna för många år sedan, och innebär att denna dag klär vi inte på oss och umgås inte med andra än familjen. Alltså tillbringas dagen i pyjamas och morgonrockar, görandes inget speciellt.

Idag är jag mellan två jobbnätter, och inte mycket blir uträttat. Mannen står för kökstjänsterna, och han har inlett fastlagsbullesäsongen. Han är galen i detta anspråkslösa bakverk och tjatar om fastlagsbullar hela året när de liksom inte är i säsong. Så idag tog han saken i egna händer och förvandlade några släta vetebullar till sina favoriter...

Dagens frukost för min del. Mannen bedyrar att de är helt naturliga, fulla av vitaminer, mineraler och fibrer. Hmmm, man kan ju undra...

Inatt är sista jobbnatten för denna "omgången", och 12 nätters ledighet väntar sen. Känns inte alls jobbigt att ha en rejäl långledighet framför sig av någon anledning :).

Ha en fortsatt fin helg!

/Lotta

Sista lediga dagen

Idag är min sista helt lediga dag innan jul. En dag som jag hade bestämt att den skulle vara bara min, att göra en massa ingenting på. Jag är förvisso ledig från jobb imorgon också, men vi ska en tur till västra sidan av Skåne och hälsa på lillebroren på eftermiddagen, och på kvällen är vi bortbjudna till bästa vännerna.

Men av det där ingentinget blev det inget.
Så här en omgång köttbullar, en sats chokladfudge, en gryta risgrynsgröt, en städad kaninbur, två maskiner tvätt, ett städat badrum, en dammsugen nedanvåning, några betalda fakturor, en timmes pappersarbete i företaget och de sista julklapparna inslagna senare kan jag konstatera att jag inte är så bra på att göra ingenting.
Och alldeles strax är det dags att påbörja kvällens middag...

Men jag berättar inte detta för att gnälla, utan jag konstaterar bara att jag har gjort alla dessa grejer med glädje (nåja, inte pappersarbetet - det gör jag aldrig med glädje!). Jag har gått här hemma och fixat i lugn och ro och med julmusik lite soft i bakgrunden, inte den minsta lilla gnuttan stress har gjort sig påmind. Och det är så jag kan sammanfatta hela december, en massa småpyssel helt i min egen takt, ingen stress och jäkt och inte en massa måsten bara för att det ska så vara. Det är många år sedan jag har haft en sån bra och rofylld decembermånad! 

Sebastians lilla masterpiece från i lördags :)

Nu är jag färdig med allt jag ville ha fixat inför den stundande julhelgen. Själv ska jag jobba fem nätter av sju möjliga i veckan som kommer med början på söndag. De enda två nätterna jag har ledigt är den 24:e och 25:e, men så är det när man jobbar inom vården. Det är alltid någon som ska vara i tjänst, och jag har ju varit ledig hela veckan som gått. Men just därför att det är mycket jobb hela julveckan känns det gott att inte ha så mycket mer att stå i, utan att nu kan julen komma, och jag ska jobba, sova, äta och även hinna med lite julfirande.

Ha en riktigt go helg!

/Lotta

Adjö november

Alltså, snart är november slut! Jag kan inte fatta det riktigt. Tiden går ju bara så himla fort. Vart tar den vägen liksom? 
Det där med tid är verkligen relativt, ibland kan det vara så segt och så långsamt, och ibland bara susar det iväg i turbofart. Oftast det sistnämnda tycker jag.

Sista veckan har gått åt till mycket jobb, jag har jobbat sex av nio nätter. Och då blir det inte så väldigt mycket annat gjort. Sista gången för denna terminen har avverkats på keramikkursen, och jag har fått lite pippi på att försöka göra yogande damer. Inte lätt, men väldigt roligt.

Inte konstfack-klass på dem precis, men det är inte det det handlar om. Det handlar om att jag mår bra av att göra dem - inget annat.
Även sista yogaklassen är avklarad, tyvärr inte bara för terminen utan för evigt. Mitt livselixir... 
I alla fall i den lokalen och på det viset. Mitt andningshål, den superfina och urmysiga yogastudion jag har gått på i Ystad ska stänga. Och fina Sussie, min yogalärare ska just nu inte hålla ny öppen klass någonstans, så det blir till att hitta någon annan stans att yoga. Det är ungefär som när man tvingas byta tandläkare, massör eller frisör - jag vill inte! Men så är det, och var sak har sin tid, och jag har full förståelse för att man vill utvecklas och gå vidare oavsett vilken roll i livet det gäller. Min plan är att kanske få till en riktig yogarutin på hemmaplan. 

På söndag är det första advent, och jag ser hur fint andra har gjort i sina fönster med stjärnor och stakar. Själv ligger jag lite efter i adventsförberedelserna, och här blir inget gjort förrän på tisdag. Men jag känner ingen panik, för vet ni - det blir advent ändå. Även om jag inte har nyputsade fönster, julgardinerna uppe och stjärnor och stakar på plats :). 

Ha en fin adventshelg!

/Lotta 

Nej men ser man på!

Dagens bild är tagen  i eftermiddags när jag just stigit upp. Ser ni vad jag såg? Blått där bakom molnen! Gissa hur förvånad jag blev??
När jag gick och lade mig klockan åtta i morse ösregnade och stormade det, och när jag stiger upp fem timmar senare är det lite blå himmel och en blek sol som tittar fram mellan molnen.

En bra och lugn jobbhelg är avklarad, och jag känner mig lite småseg som jag ibland kan göra efter några nätters arbete. Inte väldigt mycket har blivit gjort här hemma, men en stund med symaskinen resulterade i en färdigställd julstrumpa och så har jag gjort en Carbonara för första gången i min matlagningshistoria. Mannen och yngste sonen gav tummen upp, så jag antar att det smakade bra.

Ikväll har fåtöljen magisk dragningskraft på min rygg och rumpa, och det är här resten av kvällen kommer att tillbringas - med en tjock filt som sällskap.

Ha det gott!

/Lotta

I min måndagshjärna...

Mörkt, mörkt, mörkt... Så kan man väl sammanfatta årets första två veckor i november. Här hemma rör sig färgsättningen på himlen någonstans mellan grått och svart. Skulle tro att det är ungefär likadant i resten av Sverige också.

Kontot för stearinljus skjuter i höjden i mina desperata försök att lysa upp tillvaron på ett behagligt vis - jag gillar inte ljuset från glödlampor lika mycket, och absolut inte lysrörsljus. Det får mig rent av att må dåligt. Så levande ljus i mängder, rökelse och eteriska oljor hjälper mig att må bra så här i novembermörkret.

Helgen som gick var en sån där magisk helg som det kan vara i bland, liksom om den vore plockad ur en feelgood-film. Lugn, skön, gott umgänge med nya bekantskaper, god mat, glada överraskningar, fått träffa båda sönerna och deras flickvänner... Vad mer kan man begära en grådassig helg i november?

Idag har jag tagit tag i något som jag haft i sinnet väldigt länge, men som jag känner mig väldigt obekväm med just nu. Jag har varit på gyminstruktion, och sedan tränat mitt första gympass på många år. Så nu är det gjort, och det känns bra. Att det ska ta sån tid att få ändan ur vagnen!! Jag vet ju att det gör mig så gott.

Nu har jag rotat fram lite tyger ur gömmorna. Tänkte sy några julstrumpor av ett avlagt linnedraperi, tror att det kan bli bra tillsammans med lite rött tyg. Vi får väl se... Som vanligt har jag inget mönster när jag ska göra något, utan det blir på frihand istället. Det är så himla typiskt mig det där, att inte använda mönster och färdiga mallar. Och om jag skulle använda det så ändrar jag om i det oavsett om det gäller handarbete, bakning eller matlagning. Finns det kanske någon diagnos för detta ;)??

Ha en fin vecka!

/Lotta

 

Motivationskappa

Jag har köpt en motivationskappa! Den är så vacker, och den kallade verkligen på mig från annonsen på Facebooks klädloppis.  Precis en sån vill jag ha! 100 kronor - vilket klipp alltså!! 
Så jag slog till. 100 kronor fattigare och lycklig ägare till en vacker kappa.

Ett litet problem bara... Den är i storlek M, och efter sista årets svullande är det tyvärr åter XL som gäller för mig. Så därför är det en motivationskappa. Den sitter nu på en provdocka i vardagsrummet, och jag ser den många, många gånger varje dag. Nästa höst ska den inte sitta på provdockan, då ska den sitta på mig istället!

Så på måndag är det instruktion på gymmet (och sen får vi väl se...), men ännu är det fredag och tillika en ledig sådan. Lunch med goaste väninnan är avklarad, tvättmaskinen går återigen på högvarv. Uno Svenningson underhåller från Spotify och jag tjuvar till mig en liten paus mellan hushållsbestyren. Snart kommer husets yngste son med flickvän hem och ska hämtas vis bussen. De firar två månader tillsammans idag och ska ut och äta, och mannen och jag får äta ännu en fredagsmiddag utan ungdomligt sällskap. Det är bara att vänja sig...

Jag hoppas ni alla har en fin fredag, och en vilosam helg ligger framför er.

Ha det riktigt gott!

/Lotta

Morgonstund har guld...

Den extremt morgontrötta har varit klarvaken sedan halv tre i natt! Jajamensan, ni läste rätt - halv tre! Och timmarna före det var inte någon kvalitetssömn att tala om, utan mer att befinna sig i ett mellanland mellan sömn och vakenhet.

Vadan detta nu då? Ja, det är så att det straffar sig att "försova" sig.
Efter att ha avverkat en jobbhelg med tre nätters jobb gick jag av i går morse, ställde väckarklockan till prick 12, och vaknade 15.15! 
Har icke en aning om att klockan har ringt! Och då blir det som det blir...
Just nu i skrivande stund börjar jag känna mig trött, och skulle lätt kunna krypa ner i sängen och dra duntäcket över huvudet - men icke sa nicke! Idag är det "TT", eftermiddagen och kvällen ska spenderas i grannstaden med keramikkurs, middag tillsammans med sonen och till sist yoga. 

Men så lär jag sova gott natten som kommer  i alla fall.

Godmorgon på er alla!

/Lotta

 

När tiden bara försvinner

Du milde vad tiden har flugit iväg sista veckan! 

Tittar in här på bloggen idag och ser att jag inte har gjort någon uppdatering på över en vecka. Trodde helt ärligt inte att det var så länge sedan. Men det har varit "full sula" om man så säger...

Helgen som gick tillbringade jag med att jobba tre nätter, för att efter två timmars sömn på måndagsförmiddagen ge mig iväg till Malmö på hälsomässa. Väldigt trevlig mässa måste jag få säga, och en massa gott för både hud och mage hade jag med mig hem från generösa utställare. 

Tisdagen spenderades i Ystad men keramik och yoga, och även ett restaurangbesök med äldsta "hjärtat" hanns med mellan mina aktiviteter.
I onsdags blev det besök i grannlandet tillsammans med söner och flickvänner. Vi åkte till Helsingör där vi tillbringade eftermiddagen med att strosa rundor och äta gott. Lite julklappar blev fixade, och så blev det även lite te, rökelse och doftljus för min del. Som om jag inte hade något av detta innan...

En verklig toppendag med väldigt många goda skratt. Jag tycker att det är så härligt att få tillbringa tid tillsammans med dessa fina och kloka ungdomar. 

Igår blev det arbete i butiken för hela slanten. Grejer jag hade beställt på mässan hade redan anlänt, och jag hade fullt upp med att packa upp och möblera om i hyllorna för att få plats, mellan expediering av kunder som ville handla blommor och gravsmyckningsarrangemang i blomsterbutiken. Lite snurrigt med alla priser till en början, men fram åt eftermiddagen tyckte jag att jag hade riktig kläm på det där med kassan :). 
Jag måste säga att kollegorna där är väldigt tålmodiga  med alla mina frågor om priser. Och visst, det ligger en prislista bredvid kassan, men jag vet ju inte vad alla växter heter. Kanske en liten bilderbok?

Idag har jag en ledig fredag. Städningen är avklarad, tvättmaskinen går på högvarv och en omgång fröknäcke är på tork i ugnen. Jag googlar på hur man tillagar lammlägg, och har hittat ett recept med örter, rödvin och honung. (Jag har aldrig tillagat lamm mer än i form av färs).

Ett ekologiskt lamm hamnade i frysen igår, förutom just läggarna som ligger i kylen där ute. Jag har så svårt för att ta i rått kött, framför allt om det är stora bitar med ben i. Och det är just vad dessa läggar har - det är ju liksom bakbenen på det stackars lammet. Jag tog mod till mig och gick ut och öppnade kylen och tittade i alla fall på dem. Jag får repa lite mod till innan jag hanterar dem tror jag. Egentligen är det väldigt konstigt att jag inte är helvegetarian eftersom jag inte gillar att hantera kött...
Det blir nog lite parfymtillverkning först, det gör mig lugn, balanserad och förhoppningsvis lite modig också ;).

Helgen som väntar stavas L E D I G för min del, och det gillas skarpt!

Ha en fin helg!

/Lotta

 


 

Änglakör

Änglakören på tork :)

Ibland är jag så trött och såsig efter en jobbnatt, och ibland är det precis tvärtom. Igår var en sån där tvärtom dag. 
Trots knappt fyra timmars sömn var jag tiptop när jag vaknade. Kände mig pigg och utvilad. 
Och det är bra, framför allt när det är tisdag, för då är det ju keramik på schemat. Ibland är så trött och seg, och sitter där bara med min lerklump och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med den. Hjärnan har liksom checkat ut och tagit kreativiteten med sig. Men inte igår inte! 

Det bara poppade fram idéer och händerna bara jobbade helt av sig själv. Jag satt där i min lilla bubbla, fullständigt uppslukad i ett kreativt flow. Bland annat så blev det en liten änglakör (som ni får en liten tjuvtitt på med dagens inläggsbild). Den blev jag väldigt nöjd med, och jag hoppas att jag är lika nöjd med den efter bränning och glasyr också...

Annars denna regniga onsdag? Tja, jag har ägnat ett par timmar år en av de värsta grejerna jag vet - företagets pappersarbete. Fixat momsdeklaration och lite annat. Fy för den lede vad jag HATAR pappersjobb och siffror. Inte alls min grej som S skulle ha sagt... Men det är skönt när det är gjort. 
Lite pyssel och fix med ny hemsida och tillhörande blogg har det också blivit, det är ett måste som slukar en hel del tid det med, men förhoppningsvis blir det bra. Jag hade lite strul att registrera domännamn till min nya sida, men nu ser det ut till att ha löst sig. Det tackar jag speciellt för - mitt tålamod är ytterst begränsad när det gäller teknikstrul!

Ha det gott!

/Lotta

Men det är ju ändå lördag

Men det är ju ändå lördag!
Det är mannen som utbrister detta när dagens fika diskuteras. Han är verkligen fika-kungen nummer ett, och enligt honom är just fika dagens viktigaste mål. Detta ser han ivrigt till att upplysa alla i sin omgivning om :)!

Eftersom jag själv försöker undvika det där med fika hade jag väl bara ett ganska halvhjärtat förslag; kanelbullar från frysen. Nja, i nödfall skulle detta väl kunna funka, men...

...en nybakad äppelpaj passade bättre. Jag fick veta att det är ju ändå äppeltid, och vi bor ju ändå mitt i äppelriket. Och så var det ju det där med att det är ju ändå lördag.

Så smulpaj med äpplen fick det bli, till mannens och hemmavarande sonens förtjusning. Själv höll jag till godo med ett chaite som jag snöat in fullständigt på. Bara kanel, kardemumma, nejlika krossat, tevatten givetvis och så en skvätt mjölk. Smakar kaka...

Ikväll vankas stor teckningsfest med temat glitter och glamour. Just nu känner jag mig varken glittrig eller glamorös, utan lite mer som en sån där matt julgranskula. Men det blir nog bra med det. 

Till sist måste jag tacka för alla positiva kommentarer på mitt förra blogginägg. Både här på bloggen, på FB och via sms har många hört av sig, och det värmer verkligen mitt hjärta.

Ha en fortsatt go´helg!

/Lotta 

Gör om - gör rätt...

För ett tag sedan satte jag en del av mina funderingar på pränt här på bloggen angående mitt lilla företag. Om dess vara eller icke vara. Gasa på eller lägga ner. 
Det har hänt en hel del sedan jag skrev detta. Tioårsdagen för inregistrering av företaget har passerat. Tioårsdagen sedan jag öppnade har passerat. Jag har bytt namn på företaget, och i rent juridisk mening finns inte "Brunnshälsan" längre. Rent fysiskt finns Brunnshälsan, i alla fall ett litet tag till. Fortfarande i form av den lilla "butiken i butiken". Och så har jag tagit ett beslut. Ett stort och viktigt beslut. Om något som var otänkbart för bara ett år eller ett halvår sedan.

Jag ska börja göra behandlingar igen! 

Alltså blir det till att öppna salong igen, om än en väldigt liten sådan. Och det kommer att se annorlunda ut vad gäller utbud och tider jämfört med tidigare. Men mina "magic hands" är de samma...
Efter nyår kommer jag att börja ge massage och ekologiska ansiktsbehandlingar igen. Bara dessa, inga andra behandlingar alls. Jag kommer att vara kvar på MaKalösa Trädgårdar, och kommer att ha behandlingsrum i anslutning till min butik. 

Fyra behandlingsdagar i månaden blir det. Jag måste ta det lugnt, verkligen känna efter att det fungerar för både kropp och själ. 
Sedan jag fattade beslutet har känslorna gått i vågor. Hjärnspökena har tidvis härjat fritt, och rädslan, den där stora rädslan för att åter hamna i ett så stort illabefinnande som jag befann mig i, den gör sig ständigt påmind. Men för mig är det viktigt att utmana mina rädslor, att visa för mig själv att jag lärt mig något av det som varit. Att nu ställa in siktet framåt igen. Det som har varit det har varit. Det är en ny tid nu, jag har fått många lärdomar som skapar nya förutsättningar och ett helt annat utgångsläge för mig idag än det jag hade för tio år sedan.

Nu väljer jag att göra om OCH att göra rätt...

/Lotta

Medveten tystnad

En veckas medveten tystnad här på bloggen är nu till ända. Jag har varit sjuk, och inte förrän igår kände jag mig riktigt kurant igen. Alltså valde jag att inte blogga, eftersom det då hade blivit ett endaste ynkligt gnällbloggande - till glädje för vem? Men jag är glad och tacksam över att jag oftast är frisk och har hälsan, och är tacksam att luftvägsinfektionen och förkylningen nu har lämnat min kropp.

Helgen har bjudit på ett fantastiskt väder, och mysigt varande med familjen. Precis som det ska vara en ledig helg i oktober. 
Men lite ur led är tiden. Lavendeln på bilderna i dagens inlägg fotograferade jag igår - fullt blommande den 11:e oktober. Även vår spireahäck bär pyttesmå blomsterklasar, och hemma hos mamma och pappa blommar krokusen. Idag har termometern visat på 16 grader, och det känns mer som vår än höst när man sticker näsan utanför dörren. 
Mannen och jag diskuterade idag hur länge det kan tänkas hålla i sig? Det lär vi väl få veta i sinom tid.

Oktoberblommande krokus

... och oktoberblommande lavendel.

Idag har vi varit en sväng i Malmö, och L har införskaffat utklädningsmaterial inför kommande halloweenfester. Jag får inte avslöja vad det är han har köpt, men han har precis mannekängat här hemma och frestat makens och mina skrattmuskler ordentligt. Och L själv är MYCKET nöjd med inköpet!

Nu tänker jag ägna mig åt en stunds tillbakalutat varande i fåtöljen med ett "sticke" i händerna. En mugg te lär också slinka ner...

Ha det gott!

/Lotta

Att det ska vara så himla svårt...

Tänk att de ska vara så himla svårt att vara snäll till sig själv i vissa lägen! Att göra det som är bäst för en själv, och inte för andra. 

Det läget jag har allra svårast att vara snäll till mig själv är när jag är krasslig. Jag har så himla svårt att stanna hemma från jobb, att sjukanmäla mig. Fast jag kan känna mig så himla vissen och klen så masar jag mig iväg till jobb.
Som jag skrev igår så är jag just för tillfället dunderförkyld och har en hosta från "hell", vilket gör att jag inte är direkt lämpad för jobb.
I förmiddags var det hosta, hosta, hosta, och jag bestämde mig för att inte jobba inatt. Men så gjorde jag som "vanligt", jag avvaktade. Och konstaterade att "det går nog"...
Men så fram åt seneftermiddagen fick jag en sån där gräslig hostattack igen, en timme med bara en massa hosta, ögon och näsa rann. Förnuftet som hela tiden sa åt mig att detta kommer inte att funka. Tog en temp som visade att jag har lite feber. Men med ett alldeles för starkt överjag motarbetades förnuftet länge och väl. Men så till slut segrade förnuftet! Jag gjorde det! Jag sjukanmälde mig. Och nu sitter jag här med dåligt samvete, hostandes och känner att det nog var klokt ändå. Men att det ska sitta så himla långt inne! Jag fattar det inte - är man sjuk så är man.

Koppen på bilden här ovan är kvällens te. Salvia för min ömma hals, timjan för att dämpa den eländiga hostan, och citronmeliss mest för att det är så gott och för att det värmer mitt hjärta. Ett litet tips att ta till i förkylningstider.

Beträffande smoothieutmaningen jag skrev om i förrgår - den är slut nu, och på Kammebornias blogg finns nu länkar till en massa goda smoothies. Ni hittar länkarna här.

Nu ska jag snörvla mig i säng!

/Lotta 

Mest bra trots allt

Helgen försvann, och det kvickt minsann! Jag har ägnat den åt att snora och hosta lungorna ur kroppen. Vilken brakförkylning som har flyttat in i min kropp. En viss trötthet efter många nätters arbete har väl också bidragit till "klenheten". Men ändå, väldigt skönt att ha varit ledig.

I fredags hade L sina nya klasskompisar med sig hem efter skolan. Det gissades på 20st på fredagsmorgonen, men det blev 14 som dök upp. Filmkväll och tacomys var bestämt, och så blev det. De skötte rubbet själv, allt från inhandling och tillredning av mat till röj efter sig.
Mannen och jag "flydde" in till en av den lilla stadens restauranger där vi åt en utsökt trerätters...

Eftersom L:s går i skolan i Lund är de flesta av hans klasskompisar från västra sidan av Skåne, och filmkvällens gäster fick alltsåledes övernatta hos oss. Två stycken åkte hem, resten stannade kvar. Finns det hjärterum finns det stjärterum...

Som ni ser så rådde undantagstillstånd i vårt vardagsrum, som under ett dygn förvandlades till kombinerad film- och sovsal :). Men som sagt, fantastiska ungdomar som såg till att ordningen återställdes igen.

Idag har det blivit lite tvätteriverksamhet, fönsterputsning och så har jag hängt upp lite nya gardiner. Mellan hostattackerna bör tilläggas. Helgens fantastiska väder har jag inte riktigt kunnat utnyttja, orken har liksom inte funnits till det. Men att kunna ha fönster och terrassdörren öppen hela dagen fast det är oktober månad är ju väldigt annorlunda, men det har gjort att jag fått min nypa frisk luft trots att jag mest varit inne. I veckan som kommer väntas det visst busväder...

Ha det gott!

/Lotta

 
 

Det piggar upp...

Det piggar upp med rosa gummistövlar när himlen är grå och regnet strilar ner. Så vill jag i alla fall tro. 
En period med MÅNGA jobbnätter börjar närma sig sitt slut (tack och lov för det!). Halsen börjar kännas tjock och öm, och jag är trött i både huvud och kropp. Två nätter till bara...

Igår blev det inte så många timmars sömn. Jag "gick av" efter att ha jobbat tre nätter, och eftersom det var tisdag så var det keramikkurs och yoga på schemat. Idag är jag så där lite "dagen efter", så som jag blir efter jobb och för lite sömn.

Och det där med sömn, det är inte klokt vad det påverkar en. Igår på keramiken skulle jag ge mig på att dreja igen. För två veckor sedan gick det hur bra som helst, och jag trodde på allvar att jag knäckt koden för hur det går till. Men icke! Hjärnan och händerna gick inte att koppla ihop alls igår, och jag lyckades inte ens att centrera leklumpen. Det blev mest geggamoja av det. Efter en timmes geggande konstaterade jag att för lite sömn och en drejskiva är ingen bra kombo för mig. Inte alls faktiskt. Men det finns annat att göra. Jag glaserade lite saker och färdigställde en del grejer för att kunna brännas.

Efter en dag med inte värst många knop gjorda blir det en stunds "häng" i fåtöljen. Lite te på salvia, lavendel och timjan för att kurera min onda hals innan det bär iväg till jobb. Som sagt, bara två nätter till, och sedan är jag ledig i helgen. Skall bli gott, efter att ha jobbat alla helger i september...

Ha en fin kväll!

/Lotta

Väl värda att vänta på!

Jag har två störtsköna mostrar. De är helt enkelt de bästa! De är båda två suveräna på det där med matlagning och bakning, och båda har i ett svagt ögonblick för länge sedan, och då menar jag VÄLDIGT länge sedan utlovat godsaker. Moster I mat och moster A kakor.

Förra sommaren blev det så dags för moster I att infria sitt löfte om kassler och mimosasallad, något som utlovades 1993 för att vara lite mera exakt. 2013 blev det så dags, och gott var det! Bättre sent än aldrig...

Så i förrgår när jag fyllde år dök moster A upp med en burk kakor. Äntligen! Hallongrottor, som utlovats någon gång i slutet av 80-talet eller möjligtvis i början av 90-talet låg prydligt uppradade i en kakburk som hon "pimpat" med ett budskap som det inte gick att miste på...

Men jisses amalia vad goda de var!! Absolut väl värda att vänta på. Men de var inga bra kakor - de tog slut redan igår. Så idag inleds ytterligare 20 års väntan :)...

Så trots mitt antifirande blev jag lite firad. Av mannen fick jag ett vackert fårskinn, och av yngste sonen fick jag olika sorters te. Äldste sonen hade glömt bort att jag fyllde år. 
Och så fick jag en vacker Buddha som jag haft kiken på ett bra tag. Mamsen hon kan fixa saker hon!

Idag är det fredag, och jag för omväxlings skull ledig (har jobbat de senaste tre fredagsnätterna). Imorgon väntar jobb igen - men nästa helg är jag helledig (och nästa och nästa...). Det ser jag mycket fram emot!

Ikväll blir det handbollsmatch live här i vår lilla stad. Det är många år sedan jag tittat på handboll här hemma, eftersom båda pojkarna har spelat i Ystad de sista sex åren. Men nu är S tillbaka i sin moderklubb igen, och de har seriepremiär här ikväll. Spännande!

Trevlig helg till er alla!

/Lotta

 

Idag är ingen vanlig dag...

...för det är Lottas födelsedag. Som jag inte ska fira. 
Vill inte, känner inte för det och orkar inte. Jag har jobbat fem nätter av sex möjliga, och känner mig ganska sliten. Skall på ett likadant pass på lördag...

Men lite firad har jag blivit idag. Bästa väninnan sms:ade klockan sex i morse och undrade om jag ville äta lunch med henne idag. Såklart ville jag det - alltid lika roligt att träffa henne. Och vips så blev jag bjuden på födelsedagslunch :)!

En lugn och skön hemmakväll med en god middag är vad jag planerat för resten av min dag, inget annat. Det är jag fullständigt nöjd med.

Ha det gott!

/Lotta

Vad ska man säga...

Ja, vad ska man säga så här dagen efter riksdagsvalet? Ingenting eller hur mycket som helst...

Att det skulle bli regeringsskifte var väl inte helt oväntat. Så är det ju i politiken - ibland är det rött och ibland är det blått, och det är väl så det förväntas vara. Och det kan jag både stå ut med och leva med.
Men att 13% av den röstande delen av Sveriges befolkning sympatiserar med ett gäng pellejönsar som byggt hela sin ideologi på missnöje, småsinthet och avundsjuka gör mig förskräckt! 

Det är inte ens hundra år sedan en arg och bitter liten man med kalla ögon ställde till det rejält ute i Europa, och nu har vi en likadan man med lika kalla ögon som sakteliga nästlar sig in som ett dödligt virus i våra hem, oavsett om vi vill det eller ej. Det är för mig helt obegripligt att man idag, i Sverige, kan välja att göra sin röst hörd via ett rasistiskt parti med jäkligt dåligt underbyggda argument för sin sk. politik. Jag fattar det inte! Vad är det för samhällsklimat detta bäddar för? Det gör mig rädd...

Det gör också att jag tror att det är extra viktigt att vi som tror på ett vackert, öppet och kärleksfullt samhälle där det är de mjuka värdena som är viktiga, att vi nu står enade och sänder ut all kärleksenergi som bara går att uppbringa. Ut med all denna energi i universum, kärleksbomba för tolerans och mångfald i vårt samhälle. Kärleksbomba för det vackra, det hållbara, det enkla. Dela med dig av allt detta tänker jag, så blir allt nog bra ändå. Karma är vad det är - what goes around comes around... Och då tror jag att vi kommer att kunna stävja och till slut utrota detta hemska virus som jag tycker att SD är. Nog om detta...

Här hemma har jag jobbat med en annan form av "mjuka värden" idag, jag har stickat raggsockor och bakat surdegsbröd som jag tänkt att dela med mig till nära och kära av. Ett bra sätt att komma på bättre tankar...

Ha det gott - och ut o kärleksbomba!!

/Lotta