Så mycket mer...

Så mycket mer man får ut av dagen, och så himla mycket längre den blir när man stiger upp tidigt. Och då menar jag väldigt tidigt!

I morse var jag uppe med tuppen (kl 06), och körde L till bussen. Och vilken soluppgång jag fick uppleva som tack för det. Helt magisk!
Tänk vilken förmån att få bo som jag gör, så nära havet. jag mår bra av allt det där öppna, att man kan se hur långt som helst, ut över både hav och vidder. Skogen har jag som bekant för vissa lite mer kluvna känslor inför, men jag tycker mer och mer om att vara där, den där klaustrofobiska känslan blir mindre och mindre för var gång jag är i skogen.

Dagens bilder är tagna med telefonen just i morse - jag var helt enkelt bara tvungen att stanna till en stund och bara vara i allt det vackra. (Känner ni igen trädet på bilden? Det är det som är uppe i min header).

Till följd av mitt tidiga avsked från sängen idag har jag hunnit "hur mycket som helst", men helt utan stress.

Jag har gjort ghee (kommer mer om det i ett annat inlägg), jag har donat med oljor och dofter, jag har röjt och rensat i garderober, jag har varit på en liten roadtripp här på Österlen (fotograferat och handlat ägg från glada hönor igen...), jag har handlat och nu har jag en äppelkaka i ugnen. 

Strax bär det iväg till Ystad för terminens första yogaklass. Som jag har längtat! Och nästa vecka sätter keramikkursen igång igen, och alla tisdagar förvandlas till "TT" (Toppen Tisdagar). 

Ha det gott!

/Lotta

 

Mera Tallinn

Som jag berättade i gårdagens inlägg så valde vi att spendera en hel del tid i Tallinns Old Town, den gamla stadsdelen innan för ringmuren.

Denna stadsdel har anor ända sedan 1200-talet om jag har förstått det rätt, och många gamla byggnader är ytterst välbevarade.
Esterna har en fantastisk känsla för att att blanda gammalt med nytt, och få det till att kännas helt rätt.

Det kryllade av caféer och restauranger, och det var inte lätt att välja vart man skulle stanna till och få sig något gott till livs.

Jag lovar - den godaste koppen chaite jag någonsin smakat drack jag i ett av caféerna här (det är den ni ser på bilden här ovan). Mamma och jag var rörande överens om att vi skulle behöva många flera dagar här för att hinna ens äta sig igenom en bråkdel av alla mysiga ställen - men då hade det få bli ett Herkulesplan hem istället för ett vanligt flygplan :)...

Vart man än vände sig så gjorde det medeltida temat sig påmint, inte bara husen då, utan även människor som jobbade i restauranger och butiker var många klädda som på medeltiden. 

Det var på det hela taget väldigt mysigt att strosa rundor och lyssna till musik och titta på byggnader. Och alla dessa portar och bakgårdar som inrymde restauranger, caféer eller bara vackra blickfång. Jag var helt lyrisk!

Det roliga var att fast man gått i samma gata flera gånger, hittade man nya saker att titt på varje gång. Jag vet inte hur många 
"-Men titta där!" som vi utbrast dessa få dagar.
En sån "men titta där-grej" var när jag sent på lördagseftermiddagen fick syn på detta...

... en port som ledde in till ett gammalt dominikanskt munkkloster som varit aktivt mellan 1200-talet någon gång tills 1526. Numera är det ett museum. Gissa om vi var tvungna att återvända på söndagen för att titta närmre på denna skatt?

Tänk att allt detta finns kvar, fast Tallinn blev så svårt bombat under kriget! Helt förbluffande!!

Sista porten jag tänker visa er är in till en liten "hemma hos" resturang. Familjen som bodde där hade startat restaurang i sitt hem, och där avnjöt vi resans sista måltid å den mysiga lilla innergården. Den godaste pastan jag ätit någonsin bör tilläggas...

Ännu en gång - vilken resa! Och jag vill dit igen, och igen och igen... 

Strax bär det av för mig mot jobb. 2+1 jobbenatt kvar innan jag på fredag morgon checkar ut för fem veckors ledighet från allt vad sjukhusjobb heter. Det ska bli så himla GOTT!

Ha det gott alles!

/Lotta

Estland i mitt hjärta!

Rakvere Castle

På andra sidan Östersjön finns ett litet land som jag alltid har varit nyfiken på. Ett litet land som jag har haft med mig hela mitt liv, ända sedan barnsben. 
Ett land kärleksfullt beskrivet samtidigt som det varit höljt i ett dunkel. Ett land som min älskade morfar stred för vid fronten i så många år under andra världskriget. Ett land som han sedan fick lämna, och även vänner och familj fick stanna kvar. Det han hade med sig hit var minnena i sitt hjärta, några få foton, en rakkniv och en liten spegel, inte så väldigt mycket mer.
Detta lilla land där på andra sidan vattnet är Estland, och jag har äntligen fått möjligheten att besöka det.

Vackra Estland!

Min goa mamma fyller 60 år nästa månad, och denna resa var en present till henne från mig och min bror med familjer, och det var jag och mamma som förra torsdagen äntrade ett flygplan på Kastrup med destination Tallinn. 
En liten resa på fyra dagar, som skulle visa sig bli resan med stort "R" för oss båda. Det är svårt att sätta ord på det vi varit med om. Antagligen kommer bara hon att förstå så där riktigt, riktigt vad jag menar när detta inlägg läses av andra, men jag ska göra så gott jag kan för att även ni andra ska förstå lite av vad som hände.

Tallinns gamla stad

Det har tagit mig nästan en vecka efter hemkomst att sätta mig ner och skriva detta inlägg. Jag behövde den tiden att smälta och bryta ner allt. Det var en så enormt känslosam resa, och när jag sitter här och skriver har jag tårar i ögonen.
Så mycket värme, vänlighet, omtanke och kärlek från människor jag inte kände har jag aldrig varit med om. Jag trodde inte att det existerade om jag ska vara helt ärlig. 
Det var så slående, folkets vänlighet. Det vilade ett lugn och en väldigt speciell energi över hela landet. Jag kan inte riktigt ta på vad det var, men det var något speciellt. 
Jag upplevde att esterna är frihetsälskande och så stolta över sitt land, sina hem, sina skolor, sina jobb - ja, allt! Ett fint, stolt och vackert folk som gick rakt in i mitt hjärta. Ett fint, stolt och vackert land som gick rakt in i mitt hjärta.

Vår första dag tillbringade vi i Tallinns gamla stadsdel, innan för ringmuren. För min del som älskar gamla hus och gamla grejer så var detta kärlek vid första ögonkastet. Så mycket vackra gamla hus och byggnader! Och så välbevarade de är också. Vart man än vände sig så kände man historiens vingslag. Och med kameran i högsta hugg blev det inte många steg åt gången innan jag bromsade oss för att ta nya foton. 
Jag tog väl närmre 250 foton under våra dagar i Estland, och det blir kanske till att ta i om jag ska visa alla här. Men en del kan jag ju visa...

Ni ser - detta är bara ett litet axplock, men visst är det vackert??
Den gamla staden ligger innanför en mycket välbevarad ringmur, och hotellet vi bodde på, Meriton Old Town Hotel, var en del av själva ringmuren. Häftigt! Jag har dock ingen bild från själva hotellet, men däremot på ringmuren...

På fredagen, som var vår andra dag, blev vi upphämtade direkt efter frukost av barnbarnen till en av dem som morfar valde att kalla sina syskon. Inte några biologiska syskon, men antagligen hans själsliga sådana. Han valde att kalla dem för sin familj.
Vi har aldrig träffats, men mamma har däremot haft kontakt brevledes med föräldrarna till våra "guider" för dagen.

Först bar det av till TV-tornet i Tallinn. Det var där upproret startade när Estland krävde sin frihet från Ryssland för 25 år sedan.
Det var högt det där tornet! Jag har höjdskräck, och var kanske inte helt bekväm med att åka upp till att börja med. Men väl uppe så var det en fantastisk utsikt över hela Tallinn och mer därtill.

Fega jag stannade inne i byggnaden, men mitt sällskap var lite modigare och gav sig ut på utsidan också. Hade jag gjort det hade jag nog fått skak i knäna och gelé i benen...

Vi gav oss vidare på vår färd, och hamnade på ett välbevarat litet slott, Palmse Manor, som numera är museum. Det var som att flyttas 100 år tillbaka i tiden, och man kände sig som en statist i Downton Abbey eller något liknande.

Det var helt fenomenalt att se vad esterna har gjort av sitt kulturarv. Var man än gick eller åkte så var de som jobbade klädda i tidsenliga kläder som passade till just den tidsålder som byggnaderna de jobbade i representerade. Och överallt var inredningen autentisk. I köket på det lilla slottet tex, där var grönsaker, bröd etc riktiga grejer, inte några plastbröd eller plastlökar och sånt. Gjorde väldigt mycket för helhetsintrycket.

Vi var även och besökte en riddarborg - även den väldigt välbevarad. Jag tog mängder av bilder där, och återkommer till den i ett annat inlägg.

Fredagseftermiddagen och kvällen blev väldigt känslosam. Vi fick träffa våra vänners familjer, och det blev ett kärt möte. Dessa fina, underbara människor som gjorde att vi kände oss så välkomna och vi blev så väl omhändertagna. Det var inte helt friktionsfritt att kommunicera, för alla pratade inte engelska, men de som kunde engelska översatte åt de som bara pratar estniska.

Dessa fina människor ordnade så att vi fick komma dit morfar bott och levt som barn och ungdom, i Salla. Inte hans föräldrahem, för det finns inte längre, men även där körde dom dit det hade legat så vi fick se platsen och åkrarna han sprungit på som liten påg.
Det blev en väldigt stark upplevelse, och vi blev båda väldigt berörda av att få se vart morfar bott och vuxit upp innan han som tonåring tvingades ut i kriget för att försvara sitt land mot ryssarna.

Så mycket frågor och undringar vi fick svar på denna dag. 
Käre morfar, vad jag önskar att jag kunde berätta för dig vad den gamla kvinnan som bodde på gården sa! Men jag hoppas att du i din himmel var med oss och fick din upprättelse till slut.

Klockan var närmre tio på kvällen när vi blev avlämnade på vårt hotell, trötta och glada efter en av de bättre dagarna i vårt liv. Och så tacksamma och känslomässigt berörda av dessa fina, underbara människor som för alltid kommer att ha en alldeles speciell plats i våra hjärtan.

På lördagen gav vi oss utanför den gamla ringmuren på förmiddagen. Utanför denna mur hamnar man genast i en modern storstad med allt den har att erbjuda. Men efter några timmar "där ute" begav vi oss åter in till det gamla, det vackra och det vilsamma. De har en cafékultur som är enastående, och denna drog mer än den moderna storstaden.

Lördagskvällen var den egentliga anledningen till resan - den stora sång och dansfestivalen som går av stapeln vart femte år i Tallinn. Mamma har önskat så innerligt att få gå på denna festival.

Laulupidus XXVI

 
Ca 10.000 körsångare som sjöng för en publik på 60.000 personer. Det var mäktigt kan jag lova! Även här blev det väldigt känslosamt.

Estlands president - Toomas Hendrik Ilves

 
En fantastisk kväll med Estlands president som invigningstalade, en eld som tändes likt den olympiska, och massor med sång och musik. Så nöjda var vi, båda två.

Söndagen ägnade vi åt att suga det sista ur gamla stan igen. Vi strosade runt, tittade på folk och byggnader, besökte ett gammalt dominikanskt munkkloster, men även detta återkommer jag till i ett annat inlägg (detta känns väldigt långt redan nu...).

Men om man ska summera det hela så var detta en mycket speciell resa. Det var på något sätt som att "komma hem". Jag är rörd och berörd, och både Estland, Tallinn och det estniska folket har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och min själ. Och våra nya vänner, vår estniska "familj" finns för evigt i mitt hjärta!

Och till dig, världens bästa mamma - tack för att jag fick dela allt detta med dig!

Och till alla er andra -

Ha en fortsatt fin kväll!

/Lotta