Ört-, aroma- och samtalspedagog...

...med ekologisk inriktning. Det är jag nu.
I veckan som gick avslutade jag denna (faktiskt alldeles unika) utbildning som jag påbörjade för snart två år sedan.

Vad blir du? Vad ska du ha den till? Ska du jobba med det? Dessa är väl de tre vanligaste frågorna jag fått höra när utbildningen kommit på tal. Mina svar; 1: En bättre människa. 2: Vet inte. 3: Kanske.

Sedan jag kom hem i söndagskväll har jag hunnit med både en arbetsnatt, keramik/yoga tisdag och idag jobb i lilla butiken hela dagen. Och nu känner jag mig lite vissen, kanske som jag är trött...

Veckan som gick i bilder...

En fortsatt fin onsdagskväll till er alla!

/Lotta

Till skogs

Idag drar jag till skogs igen. Sista utbildningstillfället i den fina utbildning som jag påbörjade för snart två år sedan. 
Tråkigt men sant att den snart är slut, men så är det - inget varar för evigt... Men jag väljer att se detta som början på något nytt istället, att kursen givit mig mod och kraft att ta nästa kliv.

Spännande att se vad framtiden har att erbjuda minsann...
En fin vecka passar jag på att önska alla!

/Lotta

Krokodilbett och lussebullar

Då är jag hemma igen efter en Göteborgshelg i damernas tecken. Två bussar med endast "Ladies" lämnade Österlen tidigt i lördags morse.(Busschaufförerna och deras "springare" var dock herrar). Ladies Night var resans mål, men så mycket annat följde med själva arrangemanget...

Färdknäpp

Bussåkande

Bra show!

God mat!

 

Härlig hotellfrukost!

Trippen avrundades med fyra timmar i Ullared. Där var några fler än våra två bussar kan jag lova. Du milde vad mycket folk där var!
Klockan åtta igår kväll "landade" jag hemma igen - helt slut!!

I säng tidigt och sov som en stock hela natten. Vaknade i morse av att en liten krokodil bet mig i först ena handen, och sedan i andra.
Ja, inte alldeles på riktigt, men i drömmen. 

Det var en väldigt intensiv dröm där jag länge höll på att tampas med en liten krokodil, ca 30cm lång. Jag försökte få styr på den lille krabaten som vred sig och kämpade för att komma åt att bita mig. Till sist lyckades han få tag på utsidan av min högerhand och högg till. Ont som attans gjorde det, och vips släppte den taget och lika snabbt fick den fatt och bet tag rejält i min vänsterhand - och släppte inte! Det var där jag vaknade, och mycket märkligt är det, men jag hade så in i baljans ont i båda händerna precis där drömkrokodilen hade bitit mig. Det tog en bra stund i vaket tillstånd innan smärtan släppte.

Detta var en väldigt stark dröm, och jag undrade såklart vad krokodilen står för. Jag slog upp det i Solögas bok om djurens språk. Så här står det om detta djur:

"Släpp allt du har för händer, koppla av och lev enbart i nuet. Inre harmoni ger dig fotfästet åter. Min gåva till dig är att ha inre balans"

Ruggigt! Precis mitt i prick. Tänk så mycket svar vi har inom oss själva, men som vi är så dåliga på att se...

Lite "suddiga" lussebullar :)

Så idag släppte jag vad jag hade för händerna. Gjorde inget av det jag planerat, utan tog dagen som den kom. Jobbade hårt för att befinna mig alldeles i nuet. Skjutsade sönerna, bakade lussebullar och pepparkaksbiscotti, kokte risgrynsgröt...

Hoppas ni haft en skön helg och en bra inledning på den nya veckan.

Go´kväll alla!

/Lotta   

Tidiga morgnar...

Dag nummer två som jag är uppe innan Hin har hunnit ur sängen.

Igår morse ringde väckarklockan 02.30(!!). Avhämtning klockan tre för vidare färd mot Köpenhamn och Gröntorvet. MaKalösa Karin skulle dit och kolla in utbudet, och kanske handla på sig lite växter också. 
En liten felkörning rättades till efter en vägbeskrivning av en läspande dansk taxichaufför, och vips så hamnade vi två rookies mitt i blomster- och grönsaksinfernot.

Hyacinter fanns det gott om!

Karin i shoppingtagen

Grönt, skönt överallt

Osså mängder av snittblommor!

En annorlunda upplevelse i en minst sagt stressig miljö... Och ingen av oss var så jätte imponerade.

Idag jagade klockan mig ur sängen klockan 04.30. Inte riktigt min grej det där med tidiga morgnar - jag är så himla morgontrött!
Men idag väntar rajtantajtan! Buss till Göteborg för att se "Ladies Night", och sedan en hotellövernattning, och vid hemresan på söndag blir det ett stopp å GeKås i Ullared. En riktig hel-helg med andra ord :).

På återseende i morgon!

/Lotta

 

"Svitta som pittar"

Ja, så kan man väl säga om oss efter dagens spinningpass.  Ventilationssystemet i salen är inte det bästa, och ungefär 40 minuter in i passet är miljön som i en tropisk regnskog där inne.

Uttrycket "svitt som en pitt" (svitt= svettig på skånska) myntades av äldste sonen när han var i treårsåldern. 
Han var inne i en period där han rimmade på allt, och då menar jag verkligen allt! Han var oerhört kreativ och älskade att leka med ord. 
Så en dag på sommaren när han hade varit ute och busat och lekt i trädgården kom han in och utbrast just detta; "Mamma, ja´e´svitt som en pitt". Det där med pitt hade han ingen koll på vad det var, men det passade ju förträffligt i hans ordlek.
Och på den vägen är det - uttrycket har blivit vedertaget här hemma, även om det kan väcka anstöt hos en del. 

Fredagsspinningen idag var precis lika rolig och energigivande som vanligt. Men det blev den sista i den "gamla" lokalen. 
Friskis&Svettis här i Simrishamn har genomgått en rejäl ansiktslyftning i höst med utbyggnad av gymmet, och nu är det en ny och större spinningsal som är nästa på tur att invigas. 

"Gamla" spinningsalen

Tyvärr missar jag första fredagen i nya lokalen, för jag är på kurs i det lilla torpet långt uppe i den sörmländska skogen.
Men fredagen därpå, då blir det premiär för mig :).

Favvis spinningledaren!

Jag lyckades till och med fånga vår "lyckopilla" Marie på bild :)!
Och så lyckades jag fånga två träsktroll på bild också - "svitta som pittar"!!

Jag o bästa Jessica

Fint va? Jag som i princip aldrig lägger bild på mig själv serverar er denna högröda nuna mitt på fredagskvällen. Ja, bara njut ;)... 

Ha en fortsatt fin fredag!

/Lotta

 

Vernissage

Idag hamnar ni på ett litet vernissage här på bloggen go´vänner. Jag har ju som bekant påbörjat en keramikkurs i slutet på september, och är helt förälskad i materialet. 

Känslan av att hantera och forma leran är så avstressande, men samtidigt kreativ. Det är väl synd att påstå att jag är någon mästare, men jag måste villigt erkänna att jag på det hela taget är helnöjd med mina alster.

Det är mycket att lära, men min lärare Anja är så himla duktig och gullig. Det som visade sig vara hiskeligt svårt är det där med glasering av godset - att inte få för tunt eller för tjockt, att täcka hela ytan osv. Jag kan säga att det kommer att kräva många gånger av träning för att få en känsla för det.

Och sen är det det där med att dreja - jag vill så himla gärna kunna det! Det ser så enkelt ut, men se där bedrar man sig. Det är rent ut sagt skitsvårt!! Men skam den som ger sig! Jag SKA lära mig att bemästra tekniken.

Jag testade det för första gången för en månad sedan. Då blev det två "skålliknande" föremål. I tisdags gav jag mig på det igen, och faktiskt, det gick lite bättre än första gången...

En söt liten skål med sådär lagom ojämn kant :) blev det minsann.

Men nu vidare till min lilla vernissage. Först ut är mitt allra första alster. Den omtalade och omdiskuterade "päran" (eller päronet om det känns bättre...)

 

Skåne-päran :)

Värmeljusstakar

Fat (där jag borde valt en annan glasyr...)

Ett annat fat....

Det är väl ungefär vad jag har att visa. En del annat smått "krafs" har det också blivit, men de fick inte vara med här :).

Tack för att du besökte min lilla blogg-vernissage! Jag avslutar i dag med att publicera bilderna som inte funkade att lägga upp i gårdagens inlägg. Först ut är en 200g Angusburgare. Jäklar i min låda vad mätt jag blev. Lyckades inte äta upp - men gott var det!
 

Sedan var jag bara tvungen att föreviga entrén till restaurangen. Ser så himla inbjudande ut tycker jag...

Restaurang Upp eller Ner i Ystad

Idag är det jag själv som är kock i restaurangen. Torsk som fiskades upp av äldste sonen i somras står på menyn.

Ha en fortsatt fin torsdag!

/Lotta

Mätt och trött

Hemma igen efter en lång och innehållsrik dag. 
Först jobb i stans mysigaste butik, och jakten på den där julkänslan har fortsatt.
Paketinslagning med julklappar "to go" för kundernas bekvämlighet, Maria Åkerbergs "Christmas Oil" i aromalamporna, glögg till fikat och en massa "juleljus". 
Karins kommentar; "Känner du ingen julkänsla nu så"....

Nja, lite kanske jag kände då - den där glöggen är ju ett ganska säkert kort :).

Vidare blev det ett besök vid ÖP gymnasiet i Ystad. Öppet hus för niondeklassare som står inför sitt gymnasieval. Yngste sonen var inte helt imponerad, tyckte att skolan var i största laget. Nej, det lutar starkt åt LBS i Lund istället.

Kvällen avrundades med en stunds riktigt härlig samvaro och god mat tillsammans med en fin vän på restaurangen "Upp eller Ner" i Ystad.
Fantastiskt mysig miljö, bra service och god mat.

Jaha - här skulle komma bilder på både restaurangen och maten, men det vill visst blogger inte alls, så tyvärr! Men jag testar igen i morgon - det var ju så himla fint upplagt på tallriken, så jag vill ju visa det.

God natt till er alla!

/Lotta

Inte så sött

Onsdagsmorgonen är på väg att bli onsdagsförmiddag. För mig väntar en dags jobb i lilla butiken, och efter det en tur till grannstaden. Yngste sonen ska välja gymnasieskola, och idag är det "öppet hus" på en av alla otaliga skolor. Efter detta besök kommer dagen att krönas med middag tillsammans med en härlig kvinna som jag inte träffat på ett tag.

Vilket ryck jag fick för sisådär en timme sedan - kom på att jag kunde ju baka något till eftermiddagsfikat...

MUFFINS

12st

3 ekologiska bananer

2 ekologiska ägg

3dl mandelmjöl

1dl kallpressad neutral olja  

2msk ekologisk kakao

2tsk bakpulver

½tsk äkta vaniljpulver (gärna då ekologiskt...)

Mosa bananerna grovt och blanda ihop alla ingredienser. Fördela smeten i 12 muffinsformar på muffinsplåt.

Grädda i 175 grader i ca 20 min.

(Receptet hittade jag i sista numret av tidningen "Mat&Hälsa". En bra tidning som tyvärr ska läggas ner...) 

Provsmakning så här på morgonkvisten; goda. Mjuka och saftiga med bra "fluff" - men betydligt mindre söta än vanliga muffins. Absolut ett bra alternativ om man vill dra ner på vitt mjöl och socker. Testa vet jag!

Ha en fin onsdag!

/Lotta

Första försöket

Första försöket idag! Att få lite, lite julkänsla i alla fall. Vi är ju ändå inne i halva november snart...

Förr om åren började jag sukta efter julen i september redan, och tiden kunde inte gå fort nog fram tills man påbörjade julförberedelserna. 
Att affärerna hälsade julen välkommen med horder av tomtar och annat i oktober hade jag absolut inget problem med alls, utan jag bara njöt av deras tidiga premiär.

Men nu! Tror att det är gårdagens häxan Surtant som återigen har tagit min kropp i besittning. Eller så börjar jag bli gammal...
Den barnsliga julglädjen går inte alls att finna.
Allt pynt, lull-lull och överflöd känns numera lite jobbigt, och jag vill bara skala av mer och mer. Mindre pynt, mindre mat, färre julklappar...
MEN istället har jag blivit kräsnare på det jag vill ha, det ska inte vara "bara för att"-grejer
.  

Mindre pynt betyder för mig att hela tomtearmén kan för min del gå med i främlingslegionen. Det jag hellre vill omge mig med är få saker i naturliga material som har så liten belastning som möjligt på vårt ekosystem. Pinnar, grenar, kottar, vackra tyger i naturliga material, härliga dofter och smaker från kryddor, och så förstås levande ljus i vackra ljusstakar.

Mindre mat i den meningen att det ska vara färre rätter, men med hög kvalitét. Ekologiskt både med tanke på smak, näringsvärde och tillvägagångssätt vid framställningen. 

Färre julklappar - kanske den mest kontroversiella punkten hos oss där sporten har varit att vinna julklappsligan. Jag fixar inte detta längre med att bara "vräka" på, och då handlar det inte om snålhet. Jag kan inte längre skaka av mig den obehagliga känslan som blir när man tänker ett steg längre - var kommer sakerna ifrån? Till vilken glädje är det för ett barn att få så många paket att man inte vill/orkar öppna dem?
Nej, det jag menar är att färre saker kanske kan föda större lycka oavsett ålder eller kön. Och ännu en gång - vi kan gemensamt minska belastningen på Moder Jord genom att tänka igenom vad- och hur vi konsumerar. För du ska veta att hon lider! Bara västvärlden konsumerar årligen som om vi har minst fyra jordklot att tillgå. Lite läskig tanke eller hur?

Om det var någon som sa det eller något jag läste förra veckan kommer jag inte ihåg - men det var några kloka råd från allas våran inredningsguru Ernst; "Julen skall kunna ätas eller komposteras".
Jag kan inte annat än hålla med honom.

Nu känner jag att jag kom lite från ämnet för dagens rubrik, men så kan det vara när jag väl börjar skiva...

Jag gjorde i alla fall ett tappert försök att nå lite "feeling" inför vår stundande högtid - årets julsnaps sattes (recept hittar du här på bloggen under etiketten "jul"), lite julmusik letades upp på Spotify och kallt är det ute idag. Vill väl inte påstå att det lyckades - den ville inte riktigt infinna sig den där känslan med det där speciella suget i magen. Men skam den som ger sig! Nytt försök en annan dag, tror jag testar glögg då :)...

                        Ha en fin kväll!
                            /Lotta

Ganska tramsigt faktiskt...

I dag är det farsdag, och det är något som förväntas firas.

För att fira alla pappor...

Själv tycker jag att det är ett ganska tramsigt påfund det där med alla dagar som ska uppmärksammas - farsdag, morsdag, kanellbullensdag - you name it... 

Jag tycker att pappor, mammor, barn, systrar, bröder, kamrater, ja faktiskt alla är värda att respekteras och omhuldas alla dagar. 
Inte att man ska behöva ha en speciell dag för ditten och datten, där man ska känna sig tvingad att åka och hälsa på någon med en framkrystad present.

Nej hellre då att göra det där lilla extra när det faller sig av sig själv, eller att köpa den där presenten när man hittar något som känns rätt och bra!

Såja, nu har häxan Surtant rasat av sig så här mitt på söndagseftermiddagen ;)...

Och till alla pappor där ute - ett stort grattis på eran dag!
För min egen del bär det strax iväg med en chokladkartong under armen för att fira den här tramsiga dagen.

                      Ha en fin söndag alla!
                             /Lotta

 

Att frisera verkligheten...

...blir inte alltid så bra - fråga mig, jag vet!

Igår var vi bjudna av min arbetsgivare till Kronovalls slott här på Österlen. Trerätters middag och viner därtill. Middag på ett slott!
Tänkte att då får man väl göra sig till och klä sig lite anständigt.

Jag är lycklig ägare till en klänning från Desigual, och jag älskar denna "trasa". Den används ofta, både till vardags och fest.
Passformen på den är ganska slimmad, och mina "volanger" har en tendens att framträda mer än jag skulle önska trots den intensiva explosion av mönster och färger som pryder klänningen. 

Så just igår fick jag för mig att jag skulle kunna frisera verkligheten lite grann. 
Om man komprimerar det hela (= kroppen) en aning så måste de överdimensionerade delarna (= rumpan, låren och magen) bli mindre framträdande, eller hur?

Upp ur sängen och in till stan för att ragga tag på lite som "håller in". Först in till den lilla stadens enda renodlade underklädesbutik. Fick tag på någon form av maxitrosa som täcker in lekamen från precis under brösten och ner till halva låret.
Jisses vilken partypingla man blir i ett par såna då!

Trots mitt lyckade inköp malde en liten känsla av tveksamhet - kanske det hade varit bättre med en sån där underklänning som håller in? I en farlig vänster in på Lindex !
Jajamensan - där fanns precis vad jag letade efter, i två olika utföranden. Plockade på mig en av varje, den ena i min faktiska storlek, och den andra en storlek mindre (tänkte att det borde ju trycka ihop "det hela" ännu mer effektivt...), och så in i provhytten - den allra längst in i hörnan.

Komprimerigsklänning modell mindre skulle testas först. Hade ju varit trevligt om just denna passade... 
Efter en ormkvinnas dans hamnade den tillslut över huvudet och ner över bysten. Det var väl vid navelhöjd någonstans som jag fattade att den INTE passade. Okej - av med den!
Men se så enkelt var det inte. Jäkelskapet satt där den satt! Och när man ska kränga av sig något så trångt så sitter armarna alldeles fel på kroppen kan jag berätta.

Ett jympapass som heter duga följde där inne i det trånga utrymmet. Åla, töja, dra, skruva - och vips stod jag där med armarna fastlåsta i en mycket obekväm pose´ och kom inte någonstans. 
Panik! Jag kände inte riktigt för att traska ut i butiken iförd kängor, lumpiga tights med ett (STORT) hål mitt låret, BH och ett alldeles för litet tortyrplagg som låst armarna i en onaturlig ställning. 
Pust, stånk och stön! Långt om länge och med en helt annan frisyr än vad jag steg in i provhytten med kunde jag äntligen anse mig som en fri kvinna igen.
Det blev underklänningen i rätt storlek som fick följa med hem...

Kvällen på slottet blev en lyckad tillställning med god mat, god dryck och trevligt sällskap.

Mysig miljö i stallet på Kronovall

Älgfile´med godsaker :)

Under Desigualklänningen gömde sig ett par komprimeringstrosor OCH en styck komprimeringsklänning... Toabesök? Knappast!!

Hoppas ni alla har en fin fredagskväll, och att en härlig helg väntar :).               
                          /Lotta

 



   
 

Makalöst julbord

Idag har julen så smått fått börja flytta in på MaKalösa Trädgårdar. Karin hade fått en leverans med grejer där bla det helt ljuvliga luciatåget på bilden här ovan fanns med. Så himla häftigt med de underbart fulsnygga figurerna!

Så när alla tomtarna var uppackade så hade vi ett alldeles MaKalöst julbord :). Men jag har lovat mig själv - inte en endaste liten tomte till ska få flytta in här hemma! Hmm, undrar hur länge jag ska hålla det löftet då?

En sak till måste jag visa...

... Karin har varit i "pimsartagen" och gjort denna fina lilla installation som hade gjort sig så himla bra hemma i mitt uterum. Men så var det ju den där lilla detaljen om att INTE handla mer just nu... Men titta och njuta får jag :).

Efter en rolig arbetsdag väntar nu en arbetsnatt. Har på känn att den inte blir lika lustfylld. Bajsblöjor mot luciatåg liksom...

                   Ha en fortsatt go´kväll :)!
                          /Lotta

 

Efter regn kommer solsken...

Ja, så skrev en av mina fina bloggvänner i kommentarsfältet efter gårdagens tårdrypande inlägg.

Och se, det stämmer. Utomhus har solen visat sig en hel del idag, och i mitt hjärta har det varit sol.
Dagen började med ett sms från min bästa vän; "Sugen på att äta lunch med mig idag"?

Och så blev det. Efter en tur till återvinningen med gårdagens bortsorterade saker blev det en mysig och god lunch innan kosan styrdes mot grannstaden och veckans kreativa eftermiddag - keramikkurs :). Idag var min "pära" färdig. Och den blev riktigt fin! Men jag glömde att ta den med mig hem, så ni får vänta ytterligare en vecka innan jag kan visa er mitt masterpiece.

Vidare hem till sonen för att äta tillsammans med honom innan mitt nästa lilla tisdagsnöje - yogan. Tisdag, veckans bästa dag!

Efter regn kommer solsken. Så sant, så sant! Imorgon väntar jobb i min lilla butik, och sedan nattjobb på det. Ibland hopar det sig...

                         Allt gott!
                          /Lotta

Mina tårar rinner...

Tårarna rinner ner för mina kinder där jag sitter på golvet i klädkammaren. 
Jag har en röjardag, och går igenom innehållet i skåp och lådor. 

I mina händer har jag kopiorna från S sjukhusjournal daterade januari 1999. Det är 14 år sedan dessa papper senast lämnade sin låda och hamnade i mina händer.
Så mycket som har fallit i glömska, eller helt enkelt bara stoppats undan, långt, långt där inne i hjärtats skrymslen och vrår.

När jag läser läkarnas och sjuksköterskornas anteckningar om min lille påg, nu med 14 års distans går det rakt in i hjärta och huvud hur sjuk han verkligen var. Jag förstod det inte riktigt då tror jag. 
Det var för nära och för obehagligt - och då var jag bara tacksam över att det gick bra. 
Så ont att läsa vårdpersonalens ord som beskriver lidandet och rädslan hos ett litet barn, knappt tre år gammalt. Mitt lilla barn.

Detta lidande och denna rädsla som fortfarande, nästan femton år senare fortfarande gör sig påmind så fort han skall besöka någon form av vårdinrättning, oavsett om det är i rollen av besökande eller vårdtagare. Min modige pojke!

Tårarna rinner ner för mina kinder där jag sitter på golvet bland lådor och kartonger. Jag har förflyttat mig från klädkammaren ut i TV-rummet på ovanvåningen. 

Sista lådan med papper och grejer från salongen har röjts. Papper som visar en kvinna som var full av entusiasm och jävlaranamma har sorterats bort och kastats. Vem var denna kvinna? Det kan inte vara jag. Eller det kanske det var. Men var är hon nu?
Ännu en sten har lämnat mitt hjärta, och hon som i så många år trampade vatten för att kunna hålla näsan strax ovanför vattenytan har snart hela huvudet över vattenytan, redo att åter börja simma.

Tårarna rinner ner för mina kinder där jag sitter på golvet. Min underbara lilla mormor lämnade oss och vandrade vidare till en annan dimension för snart två år sedan. 
En kartong med grejer efter henne har stått ouppackad i 1½ år. Jag har bara öppnat och tittat ner i den, och sedan stängt den igen.

Nu sitter jag här och sorterar upp lådans innehåll. Ler genom tårarna när jag bläddrar bland tidningsurklipp, prydligt daterade med hennes helt unika handstil. Små påbörjade handarbeten som nog har sett bäst före datum för minst 30 år sedan. En påbörjad spanskakurs med tillhörande glosbok som hon ägnade sig åt på äldre dagar. Och så hennes gästbok som hon fick av mig i julklapp ett år. Den som var så viktig att man skrev i när man besökte henne. Och som hon själv skrev i om besökarna för dagen hade missat denna lilla detalj.  Fina, älskade mormor!

Första året efter hennes bortgång bara försvann. Jag hade inte tid att sakna henne. Men nu - nu fattas hon mig.

Och utanför mitt fönster fäller den stora Modergudinnan sina tårar. Regnet har piskat Österlen hårt hela dagen - hösten har verkligen kommit med besked. Jag hälsar den välkommen sittandes i det mjuka skenet av horder av stearinljus...

Jag har haft en bra dag. Hoppas ni har haft det samma.
                          /Lotta

Lite höstgott

Regn och rusk - I love it! Särskilt när det är sovdag... Det blir så mycket lättare att sova på dagen då.

Senaste halvåret har jag haft så svårt att sova efter mina nattpass. Har sovit ca fyra timmar oavsett om jag har haft fler nätter att jobba eller ej. Det är alldeles på tok för lite!
Men så i söndags då sov jag helt plötsligt till halv tre. Så gott när man ska jobba ytterligare en natt.
Så idag när jag vaknar och tittar på klockan och den visar på tre tror jag knappt det är sant. Rekord!

Det är väl så att kroppen och själen behöver sin tid att läka, ta igen sig och hamna på rätt köl igen efter många års överarbete...

Men det var inte mitt sovande som skulle vara dagens höstgott, utan istället helt mirakulöst goda brownies som får smaklökarna att dansa tango.

Det är Lotta som har bloggen Min plats i solen som för några veckor sedan delade med sig av detta mumsiga recept, ackompanjerat av betydligt proffsigare bilder än mina. (Den bloggen är för övrigt ett riktigt litet smultronställe här i bloggvärlden - väl värd ett besök).

Hur som - dessa brownies bara smälte i munnen. Försvinnande goda...

                        CHOCOLATE BROWNIES

200 g mörk choklad

225 g smält smör

3 dl strösocker 

3 ägg

1 tsk vaniljsocker

1 tsk bakpulver

1 1/4 dl vetemjöl

 

Ugnsvärme 175 grader. Täck botten av en bakform/långpanna (ca 22x30) med bakplåtspapper. 

Lägg choklad och smör i en skål som sedan placeras över en liten kastrull med sjudande vatten på spisen. Låt smälta samman och rör om. Ställ åt sidan.

Vispa socker och ägg pösigt. Tillsätt smält choklad- och smörblandningen. Blanda vaniljsocker, bakpulver och vetemjöl i en skål och sikta ner i smeten. Blanda försiktigt ihop det hela till en slät smet.

Häll smeten i formen och grädda mitt i ugnen ca 25-30 minuter. Ta ut och låt svalna innan du skär kakan i kvadrater av valfri storlek. Serveras med en klick grädde, glass, varm chokladsås, färska bär eller bara som den är.

 

Ja, då är väl söndagsfikan räddad, eller hur ;)??

En mysig lördagskväll till er alla. För mig väntar lite god middag, och sedan ytterligare en jobbnatt.

                            /Lotta