Så bra!

Vaknade igår upp till denna utsikten...

... med denna "frukosten" på sängen...

Var tillbringade jag då min födelsedag?
Jo på...

Mannen överraskade med att ha bokat en övernattning, god mat och SPA-upplevelse för oss båda. Gårdagens omtalade klänning satt fint, vinet smakade HIMMELSKT (men vad annat kan det göra efter ett helt år i "avhållsamhet"...)och rummet var så fint!

Så jag har därför bestämt att jag fyller 40 nästa år igen! Vill liksom ha en favorit i repris :)...

Ett stort och varmt tack för alla glada och fina kommentarer efter gårdagens inlägg! Nu åker jag iväg på en veckas kurs, så då kommer det inte att bli några uppdateringar här på bloggen, men nästa vecka ses vi igen!

                        Lev väl!
                        /Lotta

En vikt(ig) resa..

Ett stort grattis till mig själv! I dag är det min dag. Min 40-års dag...

För precis ett år sedan tog jag ett beslut. Nu eller aldrig! 
Jag har gjort det en gång förut,  men tänkte då för tio år sedan, att aldrig  utsätta mig för detta igen. Att behöva ta tag i en rejäl, ohälsosam övervikt igen.
Men det är så svårt att hålla tag i nya vanor, och så lätt att halka in gamla (o)vanor.

Det är åtta år sedan jag startade företaget. Åtta år av hårt arbete, ohyggligt många arbetstimmar per vecka. Detta samtidigt som barnen blev större och deras aktiviteter tog mer och mer tid. För mig blev det ingen tid alls för mer än barn och arbete. Ingen träning, ingen ordning med mat eller mattider. Kilo lades till kilo. Och rätt som det var en dag så visade vågen att jag hade lagt på mig 45(!!) kilo... Inget kul alls. Det är hel liten människa att släpa runt på.

I april förra året strosade jag runt i en klädesaffär. Fick syn på en klänning. Precis i min stil! Kände att den vill jag ha. Såg stor och rymlig ut. Glad i hågen till provrummet... Passade INTE! Jag såg ut som värsta "tutt-fian" med kassler-armar. Inget vackert alls... Men jag bestämde mig för att den ska jag ha. Jag ska ha den på mig på min 40-års dag oavsett om den passar eller ej!! Så i kassan bad jag att få den inslagen i present. Hemkommen hamnade den på en hylla i garderoben väl inpackad i paket, och där har den legat sedan dess.

I maj förra året halverade jag min arbetstid på Brunnshälsan. Ständigt ont i ryggen, skuldran, axlarna och händerna. Återkommande låsningar och ryggskott gjorde att jag inte kunde jobba lika mycket med behandlingar längre. 

Jag började åter jobba som sjuksköterska på deltid. Denna gång på en medicinavdelning. Helt nytt för mig. Psykiatri har varit min grej, både inom slutenvård och öppenvård. Men inom somatiken har jag bara jobbat tre år på en akutmottagning. Men vårdavdelning, det är annorlunda det. Hjärtsjukdomar, stroke, diabetes... I stor grad livsstils sjukdomar. En tanke formades i mitt sinne. "JAG VILL HA HÄLSA!". Visst kan vem som drabbas av dessa sjukdomar, men jag kände att jag behöver ju inte tvunget jobba aktivt för att få någon av dessa.

Så på 39-års dagen lovade jag mig själv att skaffa mig hälsa till min 40-års dag... Jag gjorde en deal med mig själv - ge din kropp ett sabbatsår Lotta. Vilket innebär att jag inte ätit något tillsatt socker, inget mjöl, inget ris och ingen alkohol på ett helt år! (Och då menar jag verkligen att jag har inte rört minsta lilla gnutta av något av detta). Målet var att tappa alla 45 x-tra kilon detta år.
Och att komma igång med träningen igen...

Så hur har det gått då?

Året som gått har varit tufft. I november dog min farmor, och två månader senare dog min mormor. Jag har flyttat med företaget, utökat verksamheten. Jag har anställt personal och jag har sagt upp personal... Sommaren var slitig med minimalt med ledighet. Vid alla dessa tillfällen brukar jag i vanliga fall äta. Äta för att döva...
Men jag har jobbat hårt med att förändra både beteende och tankar. Vägen har inte varit spik rak, det har blivit en del omvägar.

Jag lyckades inte ta mig ända i mål, men en bra bit på vägen. 32kg har jag lyckats bli av med. 32 kilo närmare en god hälsa. Att utesluta vissa födoämnen har visat sig passa min kropp bra, och jag mår väldigt bra av den mat jag äter nu. Träningen har jag tyvärr inte lyckats få in som en naturlig del av min vardag ännu. Det är alltid den som får stryka på foten när tiden inte räcker till... Men i höst skall det bli prio 1!

Detta blev ett långt (ego)inlägg, men jag vill med detta försöka peppa och inspirera. Man kan allt - bara man vill tillräckligt. Oavsett vad det gäller. Alla har ett eget ansvar för sitt liv och sitt mående. Man har alltid ett val, även om inget av alternativen som bjuds är vad man önskat sig. 

Tro på dig själv och det du gör. Tillit och förtröstan...

Suddig, men det blir inte bättre än så :)

                         Lev väl!
                         /Lotta



 

Surdegsbröd

Nu har jag "testat" min surdegsstart! Valnötsbröd blev det.

I morse när jag steg upp såg den satta surdegen ut så här...

Den hade stått över natten med en handduk över sig. "Fluffig" och fin!
Efter att ha knådat in havssalt, valnötter, mer mjöl och mer vatten var det dags för jäsning igen.

Jag lät det det jäsa ungefär tre timmar i rumstemperatur. Under tiden hann jag både med att överraska en fin vän och köra o handla. Inte klokt vad bra med lång jästid!

Sedan var det dags att grädda enligt konstens alla regler. Brödet stjälptes upp på en baksten...

...och skjuts in i ugnen i en timme. En kopp kallt vatten hälldes på en plåt nederst i ugnen... 
Måste säga att jag var mycket spänd på om brödet skulle resa sig eller bara bli en tung döbakad klump.
                     Men... tadaaa!!

Ett superfint valnötsbröd! Måste säga att jag tycker det ser väldigt proffsigt ut:). Och hur det smakade? Så gott enligt kvällens gäster.
Men vad annat kan ett bröd bli som man "bakat" ända sedan i söndags kväll? Det är väl vad man kan kalla slowfood i alla fall...

                         Lev väl!
                         /Lotta

En bra dag

Idag känner jag mig hel. Riktigt, riktigt hel. En vecka med betydligt mindre arbete än på länge (så länge att jag knappt minns...).

Att vara i kapp med praktiska göromål både hemma och på jobb, men framför allt att vara i kapp med sitt sinne. Att ha hämtat upp så mycket energi att man känner sig hel. Att man åter har förmågan att fullt ut uppskatta och känna tacksamhet över vad man har...

Små, små enkla saker och handlingar som ökar på plus-kontot ordentligt. 

Mitt pluskonto idag; bjudit mannen på lunch på "Börjes". Tillbringat ett par timmar i trädgården. Röjt bort vissna sommarblommor och planterat lite höstfint istället.

Gjort någon glad med en bukett blommor, gjort helgfint inne och ätit en god middag. Och nu...

Fem aromalampor sprider väldoft och goda energier i hela huset. Tända ljus, en kopp gott ört-te, båda sönerna hemma. Mitt recept på en bra dag. Välkommen helg!



                         Lev väl!
                         /Lotta
 


 

Tekniskt geni

... kan jag inte precis skryta med att jag är!

Jag har som bekant en blogg som jag själv startat, jag kan lägga upp bilder på den. Jag har en Facebooksida för Brunnshälsan som jag själv har startat upp. Den kan jag med nöd och näppe lägga upp bilder på. (Igår var första gången jag lyckades ladda upp bilder från telefonen via datorn - helt utan hjälp av någon!!)
Jag har en hemsida som jag själv kan uppdatera och hjälpligt lägga in bilder på. Detta sammantaget är STORT för mig.

Men där går gränsen för mitt tekniska kunnande i cyberspace...

Igår fick jag en kommentar från en gó läsare om att det är joxigt att lägga kommentarer till mig för att jag har någon sorts ordverifiering (ni vet en sån som ser ut som om man dragit in ett helrör vodka när man läser det), som man måste göra för att kunna publicera sin kommentar. Hade icke en aning!! Kanske inte så konstigt att det mest är "blogg-proffs :)" som kommenterar...

Jag kan inte pynta bloggen med en massa trevliga saker längs med sidorna - så som man kan se i många bloggar. Ser fint och proffsigt ut tycker jag. Och jag vet inte hur man gör för att länka till andra fina och roliga bloggar som jag följer. Jag kan inte "rita" och fixa så där coolt som vissa gör... Ni som vet - snälla hjälp!!

Men jag tror att jag i alla fall lyckats få bort det där med verifieringen (så nu är det fritt fram att lämna MASSOR med kommentarer...) 

Så nu väntar teknik-snillet spänt på support :)...

                        Lev väl!
                        /Lotta
 

Poff!!

Idag skulle surdegsstarten ha lite till "mat" innan den kan anses som färdig. Så i morse precis innan jag skulle ge mig iväg och jobba (stylad och klar), skulle jag mata den. Så locket skulle öppnas för första gången sedan jag satte degen. 

Jag kan bara säga; om ni någon gång skulle få för er att göra ett sådant projekt så använd skyddskläder!! Det sa "POFF", precis som jag i gårdagens inlägg befarade.
Poffet medförde ett klädbyte samt ett mycket intressant mönster på köksbänk, spis och luckor... Precis vad man har tid till när man är på väg till arbetet. Suck!!

Och doften sen - en kombination av prutt och rökt korv(!!)... Ska det lukta så?? Är det någon som vet det? Himla tur att jag inte äter bröd själv :)...

                          Lev väl!
                          /Lotta

Det bubblar

Oj vad det bubblar och jäser!! 

För tre dagar sedan fick jag för mig att testa på att sätta igång en surdegsstart. Ett rårivet äpple, rågmjöl och vatten geggades ihop och hälldes på en stor konserveringsburk. På med locket, och sedan har jag inte öppnat det. (Är rädd att det ska säga "poff"...)

Men så var det den lilla detaljen att geggamojjan behövde ju värme för att komma igång... Gärna 28-30 grader. Man rekommenderades att ställa burken på värmepannan tex. Men nu är det så att vi har ingen värmepanna eftersom vi värmer huset med direktverkande el (dyrt och icke miljövänligt), så vad göra då?? Jag kan ju inte direkt traska omkring med en en-liters glasburk under tröjan precis...

Nöden har som bekant ingen lag, och burken placerades på badrumsgolvet där vi har golvvärme som heter duga! Om någon tycker att detta verkar snuskigt så observera att burken inte har varit öppen! Men den skakas omsorgsfullt enligt konstens alla regler två gånger om dagen. Och nu kan ni tro att det är "krut" i burken. Det bubblar och jäser något alldeles kolossalt.

I morgon är det dags att sätta fördegen, och på fredag är det dags att baka bröden. Ska bli så spännande! jag har aldrig bakat surdegsbröd innan. Någon av er läsare som har erfarenhet av detta? Tips i såna fall??

Jag får väl återkomma till ämnet på fredag...

                        Lev väl!
                        /Lotta