Tillbaka i Tallinn

Då har jag varit tillbaka igen,iden där staden och det där landet som ligger mig så varmt om hjärtat. För fem månader sedan i 25 graders värme och sommarskrud, och denna gång i sin vackraste vinterskrud och betydligt svalare. Närmare bestämt -16 grader. Det är Estland och Tallinn jag pratar om.

Och jag kan lova er - min kärlek från i somras sitter i, och är lika stark. Denna underbara stad och detta fantastiska folk! Jag säger det ännu en gång - har ni aldrig varit där så åk dit!
Denna gång var det stadens julmarknad som var målet, och jag blev inte besviken. En mysig liten marknad på stadens torg, som verkligen andades jul. En doft av mat och glögg blandat med snö, granar och julmusik gjorde att julstämningen verkligen infann sig. Till och med Tomten träffade vi :)...

I somras trängdes uteserveringarna med varandra på gator och torg, men nu var det insidan av caféer och restauranger som fick besökas istället. Och det blev ganska många sådana besök. Med så många minusgrader behövde vi tina upp med jämna mellanrum, och många muggar varm choklad, glögg, mulled wine och Irish Coffe slank ner (dock inte det sistnämnda för min del). Caféer och restauranger är så otroligt mysiga så ingen av oss hade något emot dessa "nödstopp".

Ja ni ser själv - vi hade ett tufft jobb att värma oss, men det vara bara att härda ut ;).

Den medeltida andan rådde i Gamla Stan precis som i somras, och bredvid gamla rådhuset ligger en väldigt speciell restaurang med tillhörande affär. Man skickas många hundra år tillbaka i tiden när man besöker någon av dessa. I affären kan man hitta en massa smått och gott, alltifrån kryddor och örter till medeltida kläder och bruksföremål.

I "Olde Hansa" butik

Till och med medeltida skor gick att köpa

 
Restaurangen, "Olde Hansa", besökte vi i lördags kväll. Så himla mysigt och annorlunda, alltifrån inredning till mat på menyn. 
Allt gick i medeltida anda, såväl mat, musik, personalens kläder som inredning - till och med toaletterna. Inget elektriskt ljus, utan bara levande ljus överallt.

Vackert med ljus över allt

Rummet vi fick sitta i

Trappan upp till översta matsalen

Menyn

Min middag; anklår med spelt, saffranssås, surkål och rödlöksmarmelad

"Damernas" på medeltida vis

Handfatet på toaletten

Reser ni till Tallinn någon gång och skulle vara sugna på att äta björn, så missa inte denna annorlunda restaurang, den är liksom ett litet resmål på resmålet om man så säger...

Förutom en massa gott att äta och dricka blev det en del shopping, och så hade vi även glädjen att få träffa våra estländska vänner, vår "familj". Även en del nya bekantskaper blev det. Dessa underbara människor som gör mig alldeles varm i hjärtat! Jag hoppas att de vid något tillfälle kommer hit till Sverige, så att jag får möjlighet att återgälda deras omsorger.

16 minusgrader ute och vårt hotellfönster var så här vackert på morgonen

Så i måndags kväll när vi landade på Kastrup var ännu en hjärtevärmande, rolig och på alla vis bra resa till sin ända. Jag var så nöjd, och så tror jag även att resesällskapet var. Ett litet smolk i glädjebägaren var att vi bara fick med oss en resväska hem. Den med mannens whiskey och pågarnas presenter hade visst fastnat på flygplatsen i Tallinn. Förhoppningsvis kommer den idag, då necessären med bla mina mediciner finns i den. Förvisso inga akut nödvändiga sådana, men de är ju liksom bra att ha...

Dagen idag har bjudit på tidigt pass i gymmet (06.20), en snabb tur till butiken, ett tandläkarbesök (inga hål - jippi!), lussebullebak och så lite "julifiering" här hemma.

Ha det gott!

/Lotta

 

Adjö november

Alltså, snart är november slut! Jag kan inte fatta det riktigt. Tiden går ju bara så himla fort. Vart tar den vägen liksom? 
Det där med tid är verkligen relativt, ibland kan det vara så segt och så långsamt, och ibland bara susar det iväg i turbofart. Oftast det sistnämnda tycker jag.

Sista veckan har gått åt till mycket jobb, jag har jobbat sex av nio nätter. Och då blir det inte så väldigt mycket annat gjort. Sista gången för denna terminen har avverkats på keramikkursen, och jag har fått lite pippi på att försöka göra yogande damer. Inte lätt, men väldigt roligt.

Inte konstfack-klass på dem precis, men det är inte det det handlar om. Det handlar om att jag mår bra av att göra dem - inget annat.
Även sista yogaklassen är avklarad, tyvärr inte bara för terminen utan för evigt. Mitt livselixir... 
I alla fall i den lokalen och på det viset. Mitt andningshål, den superfina och urmysiga yogastudion jag har gått på i Ystad ska stänga. Och fina Sussie, min yogalärare ska just nu inte hålla ny öppen klass någonstans, så det blir till att hitta någon annan stans att yoga. Det är ungefär som när man tvingas byta tandläkare, massör eller frisör - jag vill inte! Men så är det, och var sak har sin tid, och jag har full förståelse för att man vill utvecklas och gå vidare oavsett vilken roll i livet det gäller. Min plan är att kanske få till en riktig yogarutin på hemmaplan. 

På söndag är det första advent, och jag ser hur fint andra har gjort i sina fönster med stjärnor och stakar. Själv ligger jag lite efter i adventsförberedelserna, och här blir inget gjort förrän på tisdag. Men jag känner ingen panik, för vet ni - det blir advent ändå. Även om jag inte har nyputsade fönster, julgardinerna uppe och stjärnor och stakar på plats :). 

Ha en fin adventshelg!

/Lotta 

Nej men ser man på!

Dagens bild är tagen  i eftermiddags när jag just stigit upp. Ser ni vad jag såg? Blått där bakom molnen! Gissa hur förvånad jag blev??
När jag gick och lade mig klockan åtta i morse ösregnade och stormade det, och när jag stiger upp fem timmar senare är det lite blå himmel och en blek sol som tittar fram mellan molnen.

En bra och lugn jobbhelg är avklarad, och jag känner mig lite småseg som jag ibland kan göra efter några nätters arbete. Inte väldigt mycket har blivit gjort här hemma, men en stund med symaskinen resulterade i en färdigställd julstrumpa och så har jag gjort en Carbonara för första gången i min matlagningshistoria. Mannen och yngste sonen gav tummen upp, så jag antar att det smakade bra.

Ikväll har fåtöljen magisk dragningskraft på min rygg och rumpa, och det är här resten av kvällen kommer att tillbringas - med en tjock filt som sällskap.

Ha det gott!

/Lotta

Vad är väl en bal på slottet...

... när man kan tillbringa en trevlig kväll på ett vineri?

I torsdags kväll blev vi på min arbetsplats bjudna till Nordic Sea Winery här i Simrishamn. Sjukhuset jag jobbar på drivs i privat regi, och den 1/12 byter vi huvudman och arbetsgivare, så detta var avskedsmiddag från vår nuvarande arbetsgivare. 

I vår lilla stad har vi ett stort vineri där man både tappar redan "färdiga" viner, men man blandar även till egna. Många av systembolagets storsäljare kommer härifrån. Känns namn som Mauro, Vernissage och Raccolto igen kanske? De kommer härifrån.

Först fick vi göra oss riktigt fina i orangea rockar och hjälmar, och sedan fick vi en rundvandring i fabriken.

Färgglada och fina...

Il Conte på gång...

VD:n på Nordic Sea Winery

Ett fasligt oljud och slammer i fabriken! Det märks att man är väldigt ovan vid sådana miljöer, och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte jobbar i sådan miljö. Jag tror att jag hade blivit väldigt trött i hjärnan av det. Det är något jag märker att jag är väldigt känslig för efter min "utmattning" - hjärnan klarar inte av för mycket skarpt ljus och slammer och oljud.
Men hur som haver, det var väldigt intressant att se hur vinet hamnar i "bagarna".

Efter rundturen väntade en trevlig kväll i den fina restaurangen som är byggd i formen av en vintunna. God mat och framför allt gott vin bjöds det på, och såklart trevligt sällskap av goda arbetskamrater. Roligt att se hur folk ser ut civilklädda också :).

Många goda viner fick vi smaka!

Entrecote med väldigt god sås...

Så gott! Choklad och apelsin är smaker som gifter sig bra

Idag är det lördag, och helgen har snart hunnit till halvtid. För mig är det jobbhelg igen, en natt avklarad och två till kvar. Faktiskt känns det inte lika motigt som det brukar med helgjobb, och det är jag glad för. Nästa helg väntar ett litet äventyr, och det ser jag fram emot.
Nu blir det en kopp jul-te (så himla gott!), innan vidare färd mot vårdverkligheten.

Ha en fortsatt fin helg!

/Lotta

Att äntligen lyckas!

Äntligen har jag lyckats!! Jag har lyckats att glasera mina keramikalster utan att sabotera dem :).

Kommer ni ihåg änglakören jag visade här på bloggen för ett tag sedan, den jag var så nöjd med, men så rädd för att förstöra i glaseringsprocessen? 
Nu är den glaserad och klar, och så himla FIN! Jag blev jättenöjd, och min lilla kör ska nu få en alldeles egen liten plats här hemma. 
Längsta ängeln fick tyvärr en liten spricka nere vid "foten", men så blir det ibland, och det är inget som skämmer.

Helst av allt hade jag önskat att jag kunde presentera mina änglar på döläckra bilder, men dagarnas avsaknad av ljus gör att bilderna blir därefter. Men man ser ju hur de ser ut ändå...

För några veckor sedan hade jag bestämt mig för att göra uppehåll med keramiken nästa termin. 
Jag ska ju börja jobba med behandlingar igen, och skadad som jag är av att inte ha varit varsam med mig själv, är jag väldigt stresskänslig. Inte i den bemärkelsen att jag inte klarar när det är stressigt på jobbet och så, utan mer att jag stressar upp mig och känner mig väldigt kvävd om jag har för mycket inbokade tider. Jag har ett väldigt stort behov av "luft" mellan mina bokade dagar. Och då tänkte jag att jag nog blir stressad av att ha en viss veckodag vikt åt keramikkurs. Det blir liksom så joxigt att lägga sjukhusschemat och behandlingstider då, och då blir jag stressad...
Så jag bestämde att keramiken får stryka på foten. Men det går ju inte! Jag tycker att det är så himla roligt, och för mig är det väldigt avstressande att skapa i lera, med mina händer. Fullständigt fokuserad på den mjuka, underbara leran. Mindfulness i dess fulla kraft!

Eftersom att jag har turen och lyckan att ha världens bästa Anja som kursledare hittade vi en lösning som gör att jag kan fortsätta - jag blir "vilde". Jag kommer att hoppa runt lite i de olika grupperna, och är på så vist inte låst. Och är jag inte låst så känner jag inte heller någon stress :).

Igår utmanade jag mig själv en hel del faktiskt. Jag har mest gjort fat, ljuslyktor och annat som mest inneburit kavling. Någon frukt och så har jag modellerat fram, men inget mer avancerat. Igår vågade jag mig på att modellera fram en människa. En kvinna utövandes yoga...

Inte så illa pinkat för att vara första gången tycker jag. Jag lade upp bilden på IG och FB och fick många glada tillrop - tack för det alla fina - det värmer och gör mig väldigt glad! Jag fick till och med förfrågan om att sälja en sådan yogande kvinna, men då blir jag nervös och den berömda "Jante" slår mig med full kraft rakt i huvudet. Men vi får väl se. Kanske, kanske...

I natt ska jag testa på ännu något nytt - jag ska gå bredvid och se hur det är att jobba som kommunsjuksköterska. Väldigt spännande eftersom det är något jag verkligen aldrig har testat. 

Ha en fin kväll!

/Lotta

I min måndagshjärna...

Mörkt, mörkt, mörkt... Så kan man väl sammanfatta årets första två veckor i november. Här hemma rör sig färgsättningen på himlen någonstans mellan grått och svart. Skulle tro att det är ungefär likadant i resten av Sverige också.

Kontot för stearinljus skjuter i höjden i mina desperata försök att lysa upp tillvaron på ett behagligt vis - jag gillar inte ljuset från glödlampor lika mycket, och absolut inte lysrörsljus. Det får mig rent av att må dåligt. Så levande ljus i mängder, rökelse och eteriska oljor hjälper mig att må bra så här i novembermörkret.

Helgen som gick var en sån där magisk helg som det kan vara i bland, liksom om den vore plockad ur en feelgood-film. Lugn, skön, gott umgänge med nya bekantskaper, god mat, glada överraskningar, fått träffa båda sönerna och deras flickvänner... Vad mer kan man begära en grådassig helg i november?

Idag har jag tagit tag i något som jag haft i sinnet väldigt länge, men som jag känner mig väldigt obekväm med just nu. Jag har varit på gyminstruktion, och sedan tränat mitt första gympass på många år. Så nu är det gjort, och det känns bra. Att det ska ta sån tid att få ändan ur vagnen!! Jag vet ju att det gör mig så gott.

Nu har jag rotat fram lite tyger ur gömmorna. Tänkte sy några julstrumpor av ett avlagt linnedraperi, tror att det kan bli bra tillsammans med lite rött tyg. Vi får väl se... Som vanligt har jag inget mönster när jag ska göra något, utan det blir på frihand istället. Det är så himla typiskt mig det där, att inte använda mönster och färdiga mallar. Och om jag skulle använda det så ändrar jag om i det oavsett om det gäller handarbete, bakning eller matlagning. Finns det kanske någon diagnos för detta ;)??

Ha en fin vecka!

/Lotta

 

Motivationskappa

Jag har köpt en motivationskappa! Den är så vacker, och den kallade verkligen på mig från annonsen på Facebooks klädloppis.  Precis en sån vill jag ha! 100 kronor - vilket klipp alltså!! 
Så jag slog till. 100 kronor fattigare och lycklig ägare till en vacker kappa.

Ett litet problem bara... Den är i storlek M, och efter sista årets svullande är det tyvärr åter XL som gäller för mig. Så därför är det en motivationskappa. Den sitter nu på en provdocka i vardagsrummet, och jag ser den många, många gånger varje dag. Nästa höst ska den inte sitta på provdockan, då ska den sitta på mig istället!

Så på måndag är det instruktion på gymmet (och sen får vi väl se...), men ännu är det fredag och tillika en ledig sådan. Lunch med goaste väninnan är avklarad, tvättmaskinen går återigen på högvarv. Uno Svenningson underhåller från Spotify och jag tjuvar till mig en liten paus mellan hushållsbestyren. Snart kommer husets yngste son med flickvän hem och ska hämtas vis bussen. De firar två månader tillsammans idag och ska ut och äta, och mannen och jag får äta ännu en fredagsmiddag utan ungdomligt sällskap. Det är bara att vänja sig...

Jag hoppas ni alla har en fin fredag, och en vilosam helg ligger framför er.

Ha det riktigt gott!

/Lotta