Punkterad

Punkterad. Ja just så har jag känt mig veckan som gått. Efter en intensiv period med mycket arbete var det dags för återhämtning. Flera dagars ledighet, sedan lite jobb, och nu fem dagars ledigt igen. Härligt kan tyckas, men det känns som all luft har gått ur mig. Kroppen är trött, sinnet är ännu tröttare, och det känns som att jag skulle kunna sova flera dygn i rad!

Punkterad. Så kan man känna sig när livet ställs på sin spets, och man på ett brutalt vis blir påmind om att vi hela tiden befinner oss sekunden från att lämna allt det som är "vanligt", lugn och tryggt.

I söndags dog en arbetskamrat tragiskt i en bilolycka på väg hem från jobb. Lämnar efter sig make och en liten pojke på 2½ år. Lämnar efter sig föräldrar och syskon. Lämnar efter sig ett stort tomrum. Glad, vacker, positiv, virrig, omtänksam, så full av liv, inte ens mitt i livet än. 31 år gammal har hon vandrat vidare till en annan dimension. Alldeles för tidigt...

I dag har vi haft en minnesstund för henne på jobbet tillsammans med en helt fantastisk präst. Han är så full av klokskap, och bland annat sa han någon som verkligen fastnade hos mig; "På något vis var det som man skulle kunna tro att E visste att hon inte skulle få stanna här så länge, för hon levde som att hon ville ha ut så mycket som möjligt av sitt liv hela tiden". Så fint sagt...

Så för dig E, ett ljus och alla varma tankar åt dig och din familj. Och till alla er andra - Var rädda om varandra!

                          Lev väl!
                          /Lotta