Att stänga en dörr...

Då var den äntligen här - den hett och innerligt efterlängtade semestern. Tänk, nio år sedan jag sist hade en "riktig" och lång sommarsemester. Jag har ju haft en vecka om vi har åkt utomlands eller så. Men just det där med en "vanlig" semester är så länge sedan.

Idag har jag gjort den sista behandlingen på Brunnshälsan och det känns väldigt bra. Det är dags att sluta när man känner att det kostar långt mer än vad det smakar. När man känner att man trots ivrigt vattentramp inte längre förmår hålla näsan över vattenytan. När man känner och vet att minuskontot är så väldigt mycket större än pluskontot både ekonomiskt och energimässigt. 

Många har undrat om det inte känns vemodigt? Nej, faktiskt inte. Det känns bara bra. En tung sten som funnits i mitt hjärta och sinne länge nu har försvunnit, och jag kan äntligen andas igen. 
På något vis är det så att varje sak har sin tid, och den tiden då jag hade en innerlig önskan om att driva en salong och ge behandlingar är förbi just nu i alla fall.

Jag har en oerhört stor tacksamhet i mitt hjärta till alla underbara kunder jag har haft genom åren, som troget har tagit behandlingar år ut och år in, och på så vis möjliggjort att jag kunde leva min dröm. Tänk, alla tusentals timmar av massage och ansiktsbehandlingar som har flödat via mina händer, alla fina samtal och alla förtroenden. Visst blir det annorlunda utan allt detta, men jag kommer nog inte att sakna det så mycket att det känns obekvämt eller tråkigt. Istället kommer jag att ha med mig minnet av alla fina möten med lika fina människor.

Så ikväll har vi firat, sönerna och jag. Vi har varit på restaurang och ätit en god middag. Mannen sitter på andra sidan Östersjön, i Tallinn, och kunde därför inte vara med - tyvärr. Vi hade ju laddat för detta. Men så är det ibland - det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå.

Att stänga en dörr ger dig genast möjlighet att öppna en annan...

Ha en riktigt fin fredagskväll och en härlig helg!

                          /Lotta