Att leva

Ibland, eller rättare sagt oftast har mitt liv en tendens att snurra på alldeles för fort.

Livet fylls med dagar istället för dagarna med liv. Ohjälpligt fast i ett ekorrhjul som bara snurrar fortare och fortare. Hjärnan släcker ner och kroppen protesterar, men allt går av bara farten. Ingen tid för återhämtning eller reflektion. 

Hur länge kan man tänja på gränsen för vad som är möjligt? Jag vet inte. Blundar bara och hoppas att det går ett tag till...

Veckan i Åre tillsammans med familjen var fantastisk. Trots mycket fysisk aktivitet fick både kropp och själ en fantastisk möjlighet att återhämta sig. 

De otaliga åken i den lilla backen, monotonin, fullständigt fokus på skidåkningen gjorde att allt annat kunde kopplas bort. 

Luften, ljuset...
Den helt sagolika miljön med miljontals små pyttepartiklar från snön gav känslan av att en ängels andedräkt stilla omslöt världen.

Rebelbundenheten med mat och många timmars sömn. Umgänget med dom man älskar mest...

Det är då man känner det - det är ju så här det är att leva! Så lugnt, så vilsamt, så närande för själen.

Återhämtning på hög nivå

Jag tycker att denna bild av min äldste son är så talande. En stund av lugn och stilla kontemplation på toppen av Åreskutan. Lugn, stillsam, betraktande av världen sådär lite från ovan.

Ta väl hand om er och fyll dagarna med liv, och inte livet med dagar!

                            Lev väl!
                            /Lotta