Jag bara älskar dom! Som små solar i miljontal som bara finns där och lyser upp vår tillvaro efter en lång vinter som skiftat i ungefär fyra nyanser av brunt.
Som är så sprängfyllda av klorofyll och nyttigheter, med många välgörande effekter för våra kroppar. De spröda bladen i en sallad stimulerar gallutsöndringen och hjälper vår matsmältning. Rot och/eller blad som te för att stödja lever och galla och hjälpa kroppen med utrensning av gifter. Som snaps eller likör smickrandes törstande gommar...
Men allra mest älskar jag maskrosblommorna för att de har funnits med i de finaste blomsterbuketterna jag någonsin fått.
Vilken mamma har inte fått dessa underbara små buketter bestående av maskrosblommor och tusenskönor med de kortaste små stjälkar man kan tänka sig? Avbrutna strax under själva blomman, hårt kramade av knubbiga och smutsiga små barnahänder, ackompanjerade av ivriga tillrop
-"Här mamma, jag har plockat blommor till dig"...
Placerade i de minsta små snapsglasen på hedersplats mitt på bordet.
Den tiden är sedan länge förbi, men känslan är fortfarande så nära. Och dessa små solar har för alltid en alldeles speciell plats i mitt hjärta...
Lev väl!
/Lotta
Här är en till som älskar maskrosor och som bara måste blåsa på de vita maskrosbollarna. :)
SvaraRaderaKram på dig vännen♥
Jag älskar också dem, när jag var mindre och bodde i lägenhet på femte våningen så odlade jag till och med dem.
SvaraRaderaIdag är jag väl inte lika galen... Hade de liksom växt i ett hörn i trädgården så hade jag bara tyckt att det var fint, men nu är det en här och en där. Gah!
Sv: Nämen vad skoj att du kommenterade! Jag får väl säga välkommen även om du är en "gammal" läsare. :)