I de senaste inläggen här på bloggen har jag "gnällt" om huvudvärk och frossa, och att jag inte visste om det var till följd av min detox-kur, eller om det helt enkelt var så att jag inte var riktigt kry.
Och som vanligt kan jag nu i efterhand konstatera att jag var nog faktiskt sjuk... Men i vanlig ordning negligerade jag min kropps TYDLIGA signaler, och tänkte att "är det värre i morgon så får jag nog stanna hemma". Det är bara det, att så tänker jag även dagen efter och dagen efter igen, och sen när jag mår bättre så tänker jag att "men jag har ju varit sjuk".
Så när ska jag lära mig?? Jag tror att jag bestämmer mig för att skylla det hela på mamma och pappa - det är ju dom som har fostrat mig :), och så slipper jag ju ta ansvar själv... Enkelt och praktiskt!
Ja, men kan ju skoja om det, men jag funderar ändå över varför det ska vara så svårt att sjukanmäla sig och stanna hemma från jobbet. Att det verkligen måste vara så att jag absolut inte kan stå på benen eller att jag måste ha magsjuka för att tycka att jag har ett giltigt skäl att stanna hemma och låta kroppen få vila, få återhämtning och läka. Det är märkligt.
Jag kan känna samma frustration när det gäller barnen och deras sjukdomar. Det är inte ofta de är dåliga, men när de väl är det blir jag enormt stressad av de är hemma och "missar" skolan. Om de inte har feber eller magsjuka - för det är ju giltigt...
Men jag försöker verkligen att lätta på detta, och inte föra över min "stränga" sjukdomspolicy, utan istället ge möjlighet att stanna hemma om man inte känner sig bra. Men det är inte lätt...
Lördagsmiddag :) |
Och i går valde yngste sonen min middag (blomkålsgryta med röd curry), istället för den jag hade lagat till övriga familjen (kalkonköttgryta). Han konstaterade att det var nog ingen av hans kompisar som skulle byta köttgryta mot blomkålsgryta :).
Nu väntar sista jobbnatten av fyra. Skönt i morgon bitti när man går hem och vet att de är två veckor till nästa gång det är dags att agera "pottpilot".
En fin vårvecka önskar jag er alla (och på tal om vår så snöade det inatt...)
Lev väl!
/Lotta
Känner igen mig i det där. Kommer ihåg när jag gick till jobbet med ryggskott, jag menar, hur dum får man vara? Jag kunde ju inte utföra mitt jobb som jag skulle. I dag är jag klokare....
SvaraRaderaVerkar jobbigt att jobba natt. Har du gjort det länge?
Kram