Om muffinsarmar och skoskav

Vilket lyxliv jag lever just nu – med för tillfället bara ETT jobb att sköta, och det är tillika ett nattjobb, vilket innebär en hel del lediga dagar också.

Alltså har även denna dag gått i ledighetens tecken, och jag bara njuter.  Morgonens ”mission impossible” blev ”possible”, och sonen var ur sängen i tid nog för att hinna till skolan på det berömda****...

Efter en frukost i lugn och ro blev det så dags för gymmet. Det är länge sedan jag ägnade mig åt gymträning, minst två år sedan. Men nu är det dags igen! 

Jag vill inte påstå att jag känner mig så där jättebekväm där bland alla slimmade människor och speglar vart man än vänder sig, men vill jag träna så är det bara att gilla läget. 

Skrudad i väl åtsittande träningskläder (jag har expanderat kraftigt under hösten), styrdes kosan mot Friskis. På vägen dit blev jag varse att träningslinnet inte bara var EN storlek för litet, utan TVÅ. För att hålla detta på plats så att det inte skulle rulla upp över nedersta ”volangen” och blotta min blekfeta mage var jag tvungen att stoppa in linnet innanför byxlinningen. Sådär snyggt...

Nu är det så att man har placerat alla konditionsmaskinerna mitt emot en hel spegelvägg, så att jag fick ”njuta” av mig själv fullt ut om man så säger. Hur tänkte man där kan man undra? Den som eventuellt har tänkt till här dras i alla fall inte med 25 kilos övervikt och för små träningskläder kan jag lova! Det är inte lätt att gilla läget just precis där.

Men har man bestämt sig så har man, och så var det ju det där med att älska sig själv precis som man är... 

Upp på löpbandet och började traska. 10 minuters rask promenad som uppvärmning innan styrketräningspasset hade jag tänkt mig. Under dessa 10 minuter hann jag skaffa mig ett fett skoskav med en rejäl blåsa på vänstra hälen, samt insikten om att jag har muffinsarmar!!

Ståendes där mitt emot alla speglarna är det omöjligt att undgå sig själv i helfigur, och där uppenbarade sig mina muffinsarmar. Det är såna fluffiga, bulliga armar med aningens gropigheter, precis som man tänker sig en muffins sedd uppifrån.  Och då ligger betoningen väldigt mycket på det här med fluffighet! De senaste nio åren har jag jobbat som massör bla, och många timmar i veckan har jag fått träning av armarna på köpet liksom. Nu är det ett halvår sedan jag gjorde min senaste massagebehandling – och se vad som hänt; MUFFINSARMAR!! Inte bra...

Men de där armarna drog iallafall mina blickar från min breda bak, som jag annars hade torterat mig själv med att fixera blicken på.

Med en ömmande häl gav jag mig sedan i kast med styrketräningsmaskinerna. Just på Friskis har jag inte styrketränat innan, så helt bekant med just dessa maskiner är jag inte. Men jag kände ändå att jag nog har hyfsad koll på inställningar och hur de ska användas. Jag här ju ändå tränat styrketräning i ganska många år tidigare...

Efter en stund på första maskinen tyckte jag att de andra motionärerna tittade lite märkligt på mig, men jag trodde att det berodde på in minst sagt slimmade outfit för dagen. En stund senare blev jag klok på varför. 

Jag satt bak och fram på maskinen och tränade J! Ingen sade något, och att vända sig var otänkbart. Genast funderade jag ut en förklaring OM någon skulle ha något att säga –” jag har ont i min högerarm ( och det har jag verkligen!) och då känns det bättre att sitta så här….” . Fel kan man ju inte ha på ett gym – där ska man ju vara lite så där småcool ;).

Till mitt försvar ska jag säga att på de två andra ställena jag har tränat satt man på det viset jag satt i dag, med magen in mot maskinen och ryggen ut mot träningshallen, och även här gick det lika bra att utföra övningen sittandes som jag gjorde även om det var ”fel” enligt denna maskins utförande. Resten av passet förlöpte utan några vidare pinsamheter, och någon med konditionsträning var inte att tänka på tack vare megablåsan på min häl.

Efter att ha ”opererat” hälblåsan och tömt den på vätska (jag vet att man inte ska göra så, men jag kan inte låta bli) har jag smort den flertalet gånger med ringbloms- och lavendelsalva, och nu ikväll både känns det betydligt bättre och ser det betydligt bättre ut. Alla borde ha en burk ringblomssalva i sitt husapotek!

Eftermiddagen tillbringades i köket med tillverkning av morgondagens röda och gröna drinkar, bakning av fler fröknäcke, bakning av ett mjölfritt bröd och tillverkning av en omgång grynfri musli (den blev väldigt god!) innehållandes bara nötter, fröer, kokos och kryddor. Så var det den där stryktvätten också- den fick sig en sista omgång; fyra skjortor, tre tröjor med lång ärm och tillsist 12 t-shirts. Och i vanlig ordning så lovade jag mig att aldrig mer samla så mycket stryktvätt!

Då får det vara färdigbloggat för idag (ikväll har jag bloggat från handbollshallen i Ystad). Imorgon väntar lite jobb – inventering och pappersjobb. Inte det roligaste jag vet...

Ha det gott!

/Lotta