Lördagsdrama

Dagens inlägg var tänkt att handla om min dag i Kivik, men just när jag kommit hem och startat datorn ringde mannen som var i väg med sönerna i Lund. Båda hade handbollsmatch där idag. 14-åringen vid middagstid, och 16-åringen vid 17-tiden.
Klockan var 17.10 när han ringde, och jag blev alldeles kall! han ringer inte mitt i en match om inte något har hänt...

"Dom har slagit ut båda framtänderna på S! Vad ska jag göra?? Åka till akuten?" är vad jag hör när jag svarar. Åk direkt o se till att ha tänderna med säger jag.

Sen sitter jag här hemma. Hjärtat bultar, tårarna kommer och jag börjar "hacka tänder". Så chockad jag blev. Det här med tänder är lite känsligt när det gäller honom. När han var två år slog han ut båda framtänderna, och var "tannalös" ända tills han fick nya i 6-års åldern.

Intensiv sms-växling mellan mig och mannen följde under de närmaste timmarna. Käk kirurgen var inringd eftersom man misstänkte att han hade en fraktur på ovankäken. Och varken mannen eller sonen ville att jag skulle köra in... 

Det hela slutade lyckligt; tänderna är på plats igen (dom hade inte varit helt av, utan "bara" helt intryckta), han har fått en skena klistrad. Käkbenet är sönderflisat på längden,och det ska läka av sig själv. Så nu är han hemma igen och vid gott mod!

Min fina mamma offrade sig och tog min jobbenatt på sjukhuset inatt (vi jobbar på samma ställe och är sjuksköterskor båda), så att jag kan vara hemma och pyssla om min "lille" påg. 

        I morgon får jag berätta om Äpplets dag.

                      Lev väl!
                      /Lotta