Vad ska man säga...

Ja, vad ska man säga så här dagen efter riksdagsvalet? Ingenting eller hur mycket som helst...

Att det skulle bli regeringsskifte var väl inte helt oväntat. Så är det ju i politiken - ibland är det rött och ibland är det blått, och det är väl så det förväntas vara. Och det kan jag både stå ut med och leva med.
Men att 13% av den röstande delen av Sveriges befolkning sympatiserar med ett gäng pellejönsar som byggt hela sin ideologi på missnöje, småsinthet och avundsjuka gör mig förskräckt! 

Det är inte ens hundra år sedan en arg och bitter liten man med kalla ögon ställde till det rejält ute i Europa, och nu har vi en likadan man med lika kalla ögon som sakteliga nästlar sig in som ett dödligt virus i våra hem, oavsett om vi vill det eller ej. Det är för mig helt obegripligt att man idag, i Sverige, kan välja att göra sin röst hörd via ett rasistiskt parti med jäkligt dåligt underbyggda argument för sin sk. politik. Jag fattar det inte! Vad är det för samhällsklimat detta bäddar för? Det gör mig rädd...

Det gör också att jag tror att det är extra viktigt att vi som tror på ett vackert, öppet och kärleksfullt samhälle där det är de mjuka värdena som är viktiga, att vi nu står enade och sänder ut all kärleksenergi som bara går att uppbringa. Ut med all denna energi i universum, kärleksbomba för tolerans och mångfald i vårt samhälle. Kärleksbomba för det vackra, det hållbara, det enkla. Dela med dig av allt detta tänker jag, så blir allt nog bra ändå. Karma är vad det är - what goes around comes around... Och då tror jag att vi kommer att kunna stävja och till slut utrota detta hemska virus som jag tycker att SD är. Nog om detta...

Här hemma har jag jobbat med en annan form av "mjuka värden" idag, jag har stickat raggsockor och bakat surdegsbröd som jag tänkt att dela med mig till nära och kära av. Ett bra sätt att komma på bättre tankar...

Ha det gott - och ut o kärleksbomba!!

/Lotta