Ska jag - ska jag inte?

Mitt senaste inköp till uterummet...

Så mycket tankar som rör sig i min skalle just nu. Ska jag? Ska jag inte?
Det är fredag, och ännu en jobbhelg väntar mig. Bara jag och min lille fyrbente vän hemma hela långa dagen. Det är ett väldigt annorlunda liv jag har nu, så mycket tid att bara umgås med mig själv.

De senaste veckorna har jag valt att mest vara hemma under mina lediga dagar. Inte farit iväg på en massa aktiviteter, inte tränat, inte umgåtts med någon. Istället har jag varit här hemma, mest inne i vårt hus. Jag har rensat, sorterat, bakat, lagat mat, gjort parfymer, betat av pappersarbete, fotograferat, bloggat... Inte för att jag måste (jo, pappersarbetet förstås), utan för att jag vill och känner för det.

I så många år har jag inte kunnat göra saker bara för att jag vill. Varenda minut och sekund på dygnet har varit inrutad. Jobb i egna företaget, jobb som anställd, pojkarnas handboll veckans alla dagar, kurser och utbildningar och mycket, mycket annat. Den stackars lilla tid som fanns över gick till att sköta hushållet så där lite hjälpligt. Aldrig att jag var i fatt med något. Huset såg oftast ut som att man kastat in sju handgranater och sedan stängt dörren, alltså allt i en enda röra. Högar överallt. Rena kläder, smutsiga kläder, urväxta kläder, tidningar, skolväskor, träningsväskor, post för flera veckor tillbaka, disk, överfulla återvinningslådor - you name it! En riktig rövarkula!
Att leva så ger ingen tillfredsställelse i livet, och för mig kändes det som att jag bara trampade vatten. Ibland stack bara nästippen upp över vattenytan, ibland kunde faktiskt hela huvudet sticka upp, men lika ofta befann sig hela huvudet under vattenytan och jag trampade desperat för att komma upp med näsan över vattenytan för att få luft igen.
Nu tänker ni att husets herrar också kunde ha hjälpt till, och de gjorde de. Men vi hade alla mycket aktiviteter utanför hemmet, och då blir det inte mycket tid över hemma för någon, oavsett vilken familjemedlem det gäller, och då blir det en negativ spiral av "förfall" i hemmet.

Och nu är det en annan tid. Pojkarna är stora och klarar sig för det mesta själv. S bor inte här hemma och L går i skola åtta mil härifrån och pendlar med buss vilket gör att han ofta inte är hemma förrän mot tidig kväll. Och från nyår bor han inte heller här hemma mer, då flyttar han till lägenhet på sin skolort. Mannen han är som vanligt också borta långa dagar, och kvar är jag här hemma med all min lediga tid. En tid som är ytterst värdefull för mig, och som jag inte vill vara utan. 

Företaget finns kvar, men det ägnar jag inte så väldigt mycket tid åt just nu. Och det är kring det mina tankar snurrar. Jag kan inte fortsätta ha det som det är just nu. Rent ekonomiskt funkar det inte i längden. Det finns två alternativ; gasa på eller lägg ner. Att lägga ner sitter förbaskat långt inne! Så mycket jag har lagt ner under så många år - jag vet inte om jag är redo att kasta in handduken. Och är jag inte det, då är det bara att gasa på som gäller, och det vet jag inte om jag vågar/vill/orkar. Man måste ju våga hoppa, och det har jag gjort en gång. Jag stukade mig ordentligt och håller fortfarande på att hämta mig efter fallet. En bra men dyrköpt erfarenhet på alla plan, jag skulle inte vilja vara utan den, men jag skulle aldrig heller vilja göra om den eller utsätta någon annan för detsamma. Men ett litet skutt på marken skulle jag kanske kunna ta? Jag behöver ju inte tvunget hoppa från den högsta av klippor...

Så det är just där mina tankar är när jag sitter här i mitt kök omgiven av dofter av lavendel, patchouli och petitgrain. Huset är i ordning, och det har tagit hårt på högarna. Ska jag? Eller ska jag inte?

Fredagskväll i uterummet i slutet av augusti

Det blev ett långt inlägg, men vissa saker går inte att korta ner. Nu skall jag försöka hitta lite fredagskänsla innan plikten kallar ikväll.

Ha en fin helg!

/Lotta