Skav

Det är något som skaver. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är, men jag har mina aningar. Det är åter igen mer jobb, vilket ger mig mer uppstyrda tider och mindre tid för återhämtning. Jag fixar det inte längre så som jag skulle önska.

Om det hade funnits en dusch som kunde skölja bort den där äckliga känslan av att bli stressad och orolig för minsta lilla, så skulle jag skura mig med rotborste i detta vattenflöde.
Så himla stresskänslig är jag, och den där känslan av lugn, och att allt är under kontroll är så skör, så skör.
Jag vill ha samma ork som innan! Kunna jobba utan att behöva flera dygns vila mellan arbetsperioderna för att inte bli helt urlakad. Alternativt oroar jag mig över hur jag ska reda ut de perioder som har blivit lite tätare bokade än vad som känns hanterbart. Så var jag aldrig förr - jag jobbade och bet i, bara gjorde liksom. Inte så hälsosamt, det ser jag ju idag, men ibland så mycket enklare just för stunden.

Veckan som har gått har jag ätit. Jag tillhör dem som gör det när något inte är riktigt bra. Då slinker det mesta ner, framför allt sådant som inte ska slinka ner. Bröd, potatis, glass, godis,kakor...
Och jag mår så jäkla dåligt när jag äter sånt. Psykiskt givetvis, eftersom det är så korkat, och fysiskt får jag hjärtklappning, halsbränna, blir uppjäst och trött. Det ger mig helt enkelt bara låg energi.

Sockerdemonen slår sina klor i mig. River och sliter i mitt sinne, och bjuder massivt motstånd att lämna mitt väsen efter en sådan period. Som en alkoholist hyser kärlek till flaskan hyser jag kärlek till det vita "giftet" i våra livsmedel - socker och mjöl. Missbruk som missbruk...
Man går aldrig säker. Flera år av avhållsamhet från "drogen" kan spolas undan på ett par dagar om jag sänker garden. Och det har jag gjort. Sänkt garden alltså, och då åker jag dit så det stänker om det. Alltså måste jag vara "jobbig och obekväm" som jag vet att en del ibland kan tycka om de vill bjuda mig på mat. Jag måste välja bort vissa födoämnen, för jag kan helt enkelt inte hantera dem. Det kan räcka med en liten brödbit eller kaka för att trigga igång hela cirkusen igen, och sedan är den liksom igång, och det kan ta väldigt lång tid att hitta tillbaka igen. 

Det är konstigt det där, att en nykter alkoholist skulle någon aldrig truga att ta en öl, ett glas vin eller en snaps, men en nykter missbrukare av snabba kolhydrater trugas och lockas ofta.
- "Du kan väl äta en kaka idag, det är ju kalas", eller - "Smörgåstårta äter man ju inte varje dag, du kan väl ta en liten bit"...
Nej, det är det jag inte kan! Att det ska vara så svårt att förstå?

Så idag har jag lagt upp en ny strategi som förhoppningsvis kan hjälpa mig. Lite peptalk till mig själv från mig själv. Det har hjälpt mig förr, så varför inte nu?

 

En dag i taget, så blir det nog bra. Idag blev det en bra dag med både mat och spinning.

Dagens frukost

Keso med bär

Dagens lunch

 

Kroppen känns inte lika däst och sinnet känns förnöjt just nu. Jag fortsätter att titta på min "tavla", och bestämmer att även morgondagen ska bli en bra matdag, och även nästa och nästa...

/Lotta