Rymling

Vi människor har en tendens att vilja tukta allt. Styra och ställa. Har vi bestämt oss för att ha det på ett speciellt vis så går vi ofta på i "ullhossorna" (= ullstrumporna för er icke-skåningar) för att få det att bli som vi har tänkt oss!

MEN! Vi har nog alla mött vår överman. Jag tänker då inte på tjuriga äkta män eller trotsiga 3-åringar, utan jag tänker på växtligheten vi har runt omkring oss. Då allra närmst till hands de i våra trädgårdar. Hur vi försöker ordna in vissa växter på vissa platser... Men se det har vi inget att säga till om, utan det är alla små växtänglar som har sista ordet när det gäller detta. 

Jag har två lysande bevis på detta. Har planterat ett sk "Elefantgräs", som i mitt huvud är stort och frodigt, och utgör en perfekt fond vid poolens ena hörn. Men tji får jag! I år kommer det upp ett "strå". Förra året var det 100% bättre - då kom det upp två "strån"... Vet inte vad jag ska muta den lilla ängeln med?


           Nästa exempel är denna lilla skönhet...

...en liten smultronplanta som rymt iväg från sin kruka för att bosätta sig flera meter bort. Närmare bestämt vid dörren in till trädgårdens lusthus. Kanske inte så praktiskt, men väldigt vackert. Där finns i princip ingen jord, men det verkar denna lilla krabat inte bry sig nämnvärt om.
Så jag tänker inte gå i kamp, utan väntar istället på gåvorna den har att ge som tack för att den själv fått välja läge :).


                             Lev väl!
                             /Lotta