Debut del 2

Då var det dags för del två i min lilla berättelse om min nya karriär, den som utförsåkare.

Jag avslutade gårdagensinlågg med torsdagen och min hårdträning i barn- och nybörjarbacken. Och efter torsdag kommer ju som bekant fredag...

Övning ger färdighet...

Fredag: Nu börjar jag bli för proffsig för den lilla backen. Den är inte så kul längre. Ingen utmaning liksom... men jag är fortfarande alldeles för feg för att prova på Tegefjälls backar som alla avslutas med en "snutt" röd pist. Åker några timmar bara, sen blir det stughäng. Jag är fast besluten att åka onsdagens gröna pist "på riktigt" under lördagen. Och fort ska det gå (=inte bromsa hela vägen ner).

Lördag: Den stora "examensdagen" är inne! Vi ger oss åter iväg till backarna vi testade på onsdagen. När vi parkerar är jag så nervös att jag mår illa. Mest över att behöva åka de hemska bygelliftarna. (De går bra mycket snabbare än barnbackens knapplift, och är sjukt meckiga att hoppa av!) Men jag är också rejält nervös över nedfarten. Men skam den som ger sig!!

Upp kom jag, ur liften kom jag (men åt fel håll - men efter att ha kramat en stolpe gick det bra...), sjukt dimmigt med sikt på ca en meter bar det sedan av ner för backen. Och jag klarade det RIKTIGT BRA!! Med fart och utan vurpor :)!! Det slog lock för mina öron - fatta hur snabbt det måste ha gått... Jäklar vad kul och vilken känsla! Att ha trotsat och besegrat sin rädsla så.
Efter ett par åk var det dags för lite lunchfika i snön.

Ooo vad kul vi har!

Sjukt taggad för nästa åk bar det upp i liften tillsammans med mannen igen. Yngsta sonen hade ramlat i liften under förmiddagen, och vi satt och pratade om det. Jag konstaterade att det var ju tur att det var han och inte jag som hade råkat ut för det lilla intermezzot. Om jag säger att jag knappt hade hunnit avsluta den meningen förrän jag på ett ögonblick förvandlades till värsta isprinsessan som gick i splitt med med en skida på varje fot, ramlandes ur liften. Måste ha varit en syn det!!

Då blev det bara till att ta sig till närmsta pist som var blå. Med en rejäl sträckning i (skåne-)ballen och baksidan av höger lår blev det svårt med styrningen av skidorna. Kanske inte bästa förutsättningen när man ska ta sig ner för en backe som man inte har färdigheterna till... Men lite stående på skidorna och lite på rumpan så kom jag ner i alla fall, i hyfsat skick :).

Även sönernas åkning fick ett abrupt slut denna lördag. De testade "off-pist" åkning bland träden mellan pisterna. Blev inte så bra. De körde på vars ett träd... Ajaj! Ont i benen båda två och inga med skidor denna semester.

Så resten av lördagen tillbringades i stugan, den enda som kunde åka mer var mannen.

Söndag: Hemåt Skåne! Övernattning i Stockholm innan vidare färd på måndagen. Kl 17 i måndags "landade" vi här hemma.

Trötta, så nöjda och sjukt glada efter en helt fantastisk vecka i fjällen. Den första men antagligen inte den sista :)...

                          Lev väl!
                          /Lotta