Årets sista...

Här sitter jag nu på årets sista dag, uppkrupen i favoritfåtöljen, skrudad i min sunkiga röda morgonrock. Ganska nyuppstigen - det blev till att rycka in och jobba i natt. En kollega hade blivit sjuk... Och knappt hade jag hunnit slå upp mina blå förrän telefonen ringde - en förfrågan om jag kunde tänka mig att jobba i natt oxå, kollegan är fortfarande sjuk.
Tack, men nej tack. Helst inte. En sån här kväll har man oftast lite annat planerat.

Det här med tid är så relativt. Känslan av att ett år går så himla fort, samtidigt som vissa händelser känns så avlägsna är underlig. Året som passerat för min del har väl både blandat och givit om man säger.

Första åtta månaderna minns jag som ett enda sammelsurium av jobb, stress, press och oro. Oro för ekonomin i företaget, oro över om jag skulle orka "hålla ställningarna" så länge som krävdes. 
Jag har tittat tillbaka lite på blogginläggen från denna tid, och har lite svårt att ta in att det är jag som har skrivet det, att det är mig och mitt liv det handlar om. Hur orkade jag??

Hösten har ägnats åt läkning, återhämtning och att samla ihop spillrorna av det som skall föreställa mig själv. Det har varit minst sagt guppigt. Kanske inte mycket som märkts utåt, men här inne, långt inne i mig själv - där har det stormat och jag har farit rundor i mitt eget stormande hav.

Men det är på rätt väg, det känner jag. Jag har under hösten fått förmånen att vid några tillfällen fått träffa en alldeles underbar, fantastisk och vacker människa. En människa vars existens inte har gjort sig påmind på många år, om ens någonsin. Denna underbara, fantastiska och vackra människa är Lotta. Den Lotta som bor långt där inne, och som inte har sett dagens ljus på väldigt, väldigt länge. Jag ser mycket fram emot att stifta mer bekantskap med denna förunderliga kvinna. 

Året som passerat har även bjudit på möten med så många andra fantastiska människor. 
Nya bekantskaper som blivit de finaste av vänner. Fördjupad vänskap med en liten skara medsystrar.  
Och så bloggvännerna! För er som inte vet det så kan jag berätta att bloggvärlden är så full av kärlek! Varma, kloka, roliga och underbara människor som sprider så mycket gott.
Tanken på att sluta blogga har slagit mig, men jag är inte säker på att jag vill vara utan denna gemenskap. Inte just nu i alla fall.

Och året som kommer då? Mina tankar kring det är många, men huvudsakligen tänker jag att det ska bli mitt år. Jag vill umgås mer och mer med henne, hon långt där inne. Hedra den gudinna jag är. Jag har inte fått någon knäpp eller något storhetsvansinne och själv upphöjt mig till något, men det är så att i varje kvinna bor en alldeles fantastisk och underbar gudinna. En gudinna som tyvärr oftast glöms bort eller packas undan i en smutt någonstans. 
Min uppmaning till er kvinnor som läser detta: TA KONTAKT MED DIN INRE GUDINNA, HEDRA  OCH ÄLSKA HENNE - PRECIS SOM HON ÄR!
Och till er män som läser detta - HEDRA DIN GUDINNA! Om det är i form av hustru, sambo, älskarinna, syster, dotter eller mamma - det spelar ingen roll. Hedra henne!

Jag hoppas att året som kommer blir ett år fyllt med mycket yoga, kärlek, glädje, vila och arbete i lagom doser, god och hälsosam mat och ett fortsatt öppet sinne.

Det gångna året firas av med en riktigt fettdrypande och sockerstinn go´fika...

En wienersemla! Mitt livs första faktiskt. God men väldigt mäktig.
I morgon väntar detox...

Tillsist vill jag ge ett stort tack till er alla som tittar in här på min blogg! Det är alltid lika spännande när det plingar för någon ny kommentar, och era kommentarer värmer mitt hjärta. 
Även ni som inte kommenterar gör mig väldigt glad - jag vet ja att ni finns därute, och att ni tar er tiden att kika in hos mig.

Gott Nytt År!

/Lotta