I min måndagshjärna...

Mörkt, mörkt, mörkt... Så kan man väl sammanfatta årets första två veckor i november. Här hemma rör sig färgsättningen på himlen någonstans mellan grått och svart. Skulle tro att det är ungefär likadant i resten av Sverige också.

Kontot för stearinljus skjuter i höjden i mina desperata försök att lysa upp tillvaron på ett behagligt vis - jag gillar inte ljuset från glödlampor lika mycket, och absolut inte lysrörsljus. Det får mig rent av att må dåligt. Så levande ljus i mängder, rökelse och eteriska oljor hjälper mig att må bra så här i novembermörkret.

Helgen som gick var en sån där magisk helg som det kan vara i bland, liksom om den vore plockad ur en feelgood-film. Lugn, skön, gott umgänge med nya bekantskaper, god mat, glada överraskningar, fått träffa båda sönerna och deras flickvänner... Vad mer kan man begära en grådassig helg i november?

Idag har jag tagit tag i något som jag haft i sinnet väldigt länge, men som jag känner mig väldigt obekväm med just nu. Jag har varit på gyminstruktion, och sedan tränat mitt första gympass på många år. Så nu är det gjort, och det känns bra. Att det ska ta sån tid att få ändan ur vagnen!! Jag vet ju att det gör mig så gott.

Nu har jag rotat fram lite tyger ur gömmorna. Tänkte sy några julstrumpor av ett avlagt linnedraperi, tror att det kan bli bra tillsammans med lite rött tyg. Vi får väl se... Som vanligt har jag inget mönster när jag ska göra något, utan det blir på frihand istället. Det är så himla typiskt mig det där, att inte använda mönster och färdiga mallar. Och om jag skulle använda det så ändrar jag om i det oavsett om det gäller handarbete, bakning eller matlagning. Finns det kanske någon diagnos för detta ;)??

Ha en fin vecka!

/Lotta